Pratiçakya

Pratiçakya (Prâtiçâkhja) kallas de fonetiska, till de olika indiska veda (se Indiens språk och literatur, sp. 551--552) hörande handböcker, som egentligen hafva till uppgift att visa huru pada-texten måste förändras för att gifva sanhita-texten. De innehålla de äldsta kända betraktelser öfver språkljudens bildning och system. Deras analys är synnerligen skarpsinnig och överträffar allt, hvad Europa i detta afseende har att bjuda på intill midten af 19:de årh. Rätteligen skulle hvarje redaktion (çakha) af vedatexten följas af en pratiçakya. Vi känna emellertid blott en sådan till hvarje veda. 1) Rigveda-pr., som äfven kallas Cakala-pr., skall vara grundad af den Oäkalja, från hvilken den oss bekanta rigveda-redaktionen förskrifver sig, och fullbordad af Çaunaka. Den är utgifven med öfvers. och komment. af A. Regnier: »Études sur la grammaire védique» (1858; äfven i »Journ. asiat.») och af M. Müller. 2) Samavedapr., utg. af Burnell: »Riktautra vyäkarana» I. (blott text; Mangalore 1879.) 3) Pr. till Svarta Yadjurveda är utg. med öfvers. och anm. af Whitney: »The Tâittirîya-prâtiçâkhya with its comm. the Tribhâshyaratna» (i »Journ. of the Amer. orient. soc.» 1871). 4) Pr. till Hvita Yadjurveda, förf. af Katjajana, är utg. af Weber: »Vâjasaneyi-prâtiçâkhya» (i »Ind. stud.» 1858). 5) Atharvaveda-pr., annars kallad Çâunakîjâ çaturâdhjâjikâ är utg. med text och anm. af Whitney (i »Journ. of the Amer. orient. soc.» 1862). Lll.