Kopparstick. Kopparstick i vidsträcktare bemärkelse är en gemensam benämning på alla de arter af grafisk konst (se d. o.), der teckningen, från hvilken aftryck skola tagas, är på ett eller annat sätt framställd fördjupad i en planslipad kopparplåt. Det utgör i denna mening den andra hufvudgruppen af de grafiska konsterna; träsnittet är den första, litografien den tredje. Vid tryckningen pressas papperet ned i dessa fördjupningar, streck, punkter o. s. v. för att upptaga svärtan. Derigenom att dessa streck o. s. v. kunna variera ej blott till längd och bredd, såsom i träsnittet och litografien, utan äfven till djup, blir kopparsticket, i vida högre grad än de båda andra arterna af grafisk konst, mäktigt af den mest intensiva kraft, t. ex. i djupa skuggpartier, men äfven af den utomordentligaste lätthet, finhet och smidighet, t. ex. vid öfvergången mellan fullt ljus och närmaste skuggpartier. Möjligheten af gradationer är i detta afseende så godt som obegränsad. Kopparsticket intager derför såsom konstnärligt uttrycksmedel den främsta platsen bland de grafiska konsterna, men är på samma gång, till följd af den mycket omständliga tryckningen (se Koppartryck), den mödosammaste och dyrbaraste. -- Ett kopparsticks dyrbarhet beror dels på dess konstnärliga värde, dels på dess sällsynthet; men äfven mellan olika aftryck af samma plåt kan i detta afseende råda stor olikhet. Plåten nötes genom tryckningen samt skadas under tidens lopp, och ett senare afdraget exemplar kan derför i regeln sägas vara mattare och sämre än ett tidigare. Vidare kan plåten mellan de särskilda tryckningarna undergå vissa förändringar i form af öfverarbetning, tillägg eller borttagningar af vissa partier, anbringande af inskrifter, såsom konstnärs-signaturer, titel, tillegnan, förlagsadresser, numrering o. s. v. Genom dessa förändringar uppkomma olika s. k. états ("tillstånd") hos plåten med deraf följande olika slag af aftryck, épreuves, på sitt sätt närmast jämförliga med de olika upplagorna af en bok. Dessa förändringar äro naturligtvis i hög grad beroende af det enskilda godtycket hos gravörer och förläggare; men man plägar emellertid, i synnerhet i fråga om moderna stick, skilja mellan s. k. épreuves d'artiste (som tagas i ringa antal och förses med konstnärsnamnen i radering eller i egenhändig underskrift), épreuves avant la lettre ("före all skrift", med konstnärsnamnen åter utslipade) samt épreuves après la lettre ("efter skriften", d. v. s. sedan bladets titel, konstnärernas namn, ofta äfven tryckarens eller förläggarens namn och adress samt en tillegnan blifvit utsatta). Äfven inom det sistnämnda slaget af aftryck kunna många olikheter förefinnas. -- Slutligen kunna, oberoende af förändringar i plåten, olika slags aftryck erhållas genom sättet för tryckningen. Svärtan kan helt och hållet aflägsnas från plåtens blanka partier, hvilka då vid tryckningen blifva hvita; detta är det vanliga sättet. Eller hon kan å vissa ställen till någon ringa del lemnas qvar och ger då i aftryck en s. k. ton, en halfskugga, som ej ingår i det egentliga gravyrarbetet, men ger kraft och omvexling deråt. Alla dessa omständigheter äro att taga i betraktande vid bedömandet af ett kopparsticks värde. Härtill kommer det mer eller mindre goda yttre skick, i hvilket ett blad befinner sig. Till ett fullständigt exemplar hör att märket af plåtens kant, den s. k. plåtranden, skall synas nedpressadt i papperet och ej vara bortklippt. Plåtranden är för öfrigt det yttre kännetecken, hvarigenom ett kopparstick lättast skiljes från träsnitt och litografi, der sådan rand saknas.
De olika arterna af kopparsticket i vidsträckt bemärkelse äro det egentliga kopparsticket eller grafstickelgravyren (se nedan), gravyren med kall nål (se Kall nål), punkteringsmanéret (se d. o.), svarta maneret l. mezzo-tintogravyren (se d. o., etsningen l. raderingen (se Etsning), aqvatinta-gravyren (se Aqvatinta) och krittecknings-manéret (se d. o.). -- Det egentliga kopparsticket skiljes från sina samarter derigenom att det är utfördt ensamt eller så godt som ensamt med grafstickeln. Det kallas derför äfven grafstickelblad, gravure au burin, gr. à la taille douce. Konturen angifves å den blankslipade plåten medelst kall nål eller radering, hvarefter teckningen utföres med olika slag af grafsticklar, hvilka så att säga skjutas fram öfver plåten i riktning från den arbetande. Såsom hjelpredskap begagnas skaf-jern och polérstål. Modellering och skuggning uttryckas genom endast jämnlöpande linier (det äldre manéret) eller genom linier, som korsa hvarandra i regelbundna strecklag under olika vinklar. Härtill komma olika slag af småstreck och prickar för öfvergången till de högsta dagrarna, för fyllning af de uppkommande rutorna, men äfven för att karakterisera olika stoffer, tyger o. d. De grafstickelblad, hvilka återgifva, jämte konturen, blott de hufvudsakliga inre linierna och skuggorna, sägas vara hållna i handtecknings- eller liniemanér och kallas äfven kartongstick, till skilnad från de s. k. färg- eller ton-sticken, som med mera omvexlande och invecklade medel söka återgifva effekten af en målning, de olika färgernas resp. ljusstyrka, karakteren af förekommande stoffer o. s. v.
Historik. Konsten att gravera i koppar- eller bronsplåtar är urgammal, och aftryck skulle säkerligen hafva kunnat tagas af t. ex. de med graverade figurframställningar prydda antika spegelbaksidorna. Det dröjde emellertid årtusenden, innan ett förslaget hufvud kom på den tanken att taga ut detta steg. Detta skedde först på 1400-talet. Uppfinningen har länge tillskrifvits den florentinske guldsmeden Tommaso Finiguerra och förlagts till året 1450 eller 1452. Kopparstickskabinettet i Berlin eger emellertid ett stick, "Kristi gissling", som bär årtalet 1446 och som torde vara af tyskt ursprung. Säkerligen har konsten dock framgått ur guldsmedsverkstaden och antagligen just på det sätt, som berättas om Finiguerra (se
d. o.), näml. för att pröfva renheten af en niellogravyr och såsom aftryck af den ännu ej med niello fyllda teckningen. Många sådana niello-aftryck, igenkänliga bl. a. på de bakvända årtalen och inskrifterna, finnas ännu i behåll. Såsom sjelfständig konstart var kopparsticket tämligen allmänt kändt mot slutet af 1400-talet. Under 1500-talets förra hälft upplefde det en blomstringstid, som har att uppvisa många berömda namn: Albrecht Dürer i Tyskland, Lucas van Leyden i Holland, Marcantonio Raimondi uti Italien. Tekniken utbildades mot slutet af århundradet genom holländaren Hendrik Goltzius och hans efterföljare på ett lysande sätt samt nådde en ännu högre utveckling inom den flandriska skolan bland de framstående konstnärer (Bolswert, Pontius, Jode, Vorsterman m. fl.), som under förra hälften af 1600-talet utvecklade sig omkring och under ledning af Rubens. Under påverkan af dem uppstod sedan en fransk kopparstickareskola, och ungefär från 1600-talets midt intog Frankrike den ledande ställningen på detta liksom på andra konstens områden. Såsom framstående utöfvare kunna bl. a. nämnas G. Edelinck (född nederländare), A. Masson, E. Nanteuil, G. Audran, P. och P. I. Drevet. Dittills hade jämte grafstickelgravyren blott öfvats etsning och i någon mån gravyr med kall nål. Nu följde efter hand de öfriga ofvan anförda gravyrarterna. Grafstickelgravyren sjönk under 1700-talet, men höjde sig åter mot århundradets slut genom italienarna Volpato, Longhi, Rafaello Morghen, de i Frankrike utbildade tyskarna Wille och G. F. Schmidt samt senare åtskilliga fransmän, Boucher-Desnoyers, Richomme, Henriquel-Dupont m. fl. Äfven i våra dagar räknar konsten både i Frankrike, Tyskland och England framstående utöfvare. -- I Sverige öfvades till en början kopparsticket af inkallade utländingar. Den talangfullaste af dessa var polacken Jeremias Falck, som under åren 1649--55 utförde omkr. ett tjugotal utmärkta svenska porträtt. Närmare århundradets slut arbetade holländarna Swidde och v. Aveelen för det stora och bekanta verket "Suecia antiqua et hodierna". Det följande århundradet har att uppvisa några goda inhemska kopparstickare i liniemanér: Floding, Gillberg och F. Akrel samt J. F. Martin, hvilken dock äfven arbetade i andra maner. Efter dem kommer Kr. Forssell samt närmast vår egen tid den mycket framstående, men föga produktive L. Ruben. Upk.