Valais

Valais [valä], T. Wallis (sannolikt af Lat. vallis, dal), kanton i Schweiz, begränsad i ö. af Uri, Ticino och ital. prov. Novara, i s. af ital. prov. Turin, i v. af franska depart. Haute-Savoie, i n. af Genèvesjön samt kantonerna Vaud och Bern. Kantonen omfattar Rhône-dalen (Lat. Vallis Poenina) från flodens källor till klyftan vid S:t Maurice tillsammans med några byar s. om Simplonpasset jämte Monthey, Val d'Illiez och Bouveret nedanför S:t Maurice på venstra stranden af floden. Arealen utgör 5,248 qvkm. V. är ett vildt bergland med storartade alppartier, djupa, vackra dalar, genom hvilka de af glaciererna närda alpströmmarna brusa i otaliga fall och forsar, med gröna alpbeten och barrskogar i dalarnas öfre, fruktträdgårdar, vinberg och sädesfält i deras nedre del samt i Rhônes jämna, delvis sumpiga dalbotten. Vertikala afståndet från kantonens högsta punkt, Dufourspetsen på Monte Rosa (4,638 m.), till den lägsta, Genèvesjöns yta (375 m.), utgör 4,263 m. Snögränsen ligger nära 3,000 m. högt, men många glacierer gå ned till 1,800 m. (Aletschglacieren ända till 1,353 m.). Skogsgränsen ligger omkr. 2,200 m. högt, sädesodlingen går upp till 1,800 m. och vinrankan till 950 m. höjd öfver hafvet. Folkmängden uppgick 1880 till 100,216 pers., deraf 99,316 katoliker och 866 protestanter; 67 proc. talade franska, 32 proc. tyska, 1 proc. italienska. (Språkgränsen mellan det tyska, öfre V. och det franska, nedre V. går vid Siders tvärs genom Rhônedalen.) 1888 uppgick folkmängden till 101,985 pers. Sädes-, frukt- och vinodling samt boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Omkr. 34 proc. af arealen äro odlad jord, ängar och beten, 12 proc. skog och 54 proc. improduktiv mark. Kantonen lemnar otillräcklig spanmålsafkastning, men vin och frukt (i de varmaste trakterna äfven sydfrukter) utöfver det egna behofvet. 1886 funnos omkr. 70,000 nötkreatur, 60,000 får och 30,000 getter. Bergsbruket lemnar antracitkol samt kalksten och skiffer. Industrien är obetydlig. En jernväg går från Bouveret vid Genèvesjön uppför Rhônedalen till Brieg, hvarifrån en fortsättning öfver Simplon till Domo d'Ossola är föreslagen. Mineralkällorna vid Leuk och Saxon äro mycket besökta, och om sommaren går en liflig turisttrafik genom kantonen. -- Författningen, af 1848, reviderad 1876, är representativ-demokratisk med finansreferendum. Stora rådet (1 medlem på 1,000 innev., vald för 4 år) är den lagstiftande, statsrådet (5 medlemmar valda af stora rådet) den verkställande myndigheten. I kyrkligt hänseende bildar kantonen, som ännu räknar ett halft tjog kloster, biskopsstiftet Sion, med undantag af det sjelfständiga klostret S:t Maurice, till hvilket hör hospitiet på stora S:t Bernhard. Den enda staden af någon betydenhet är hufvudstaden, Sion. -- Vallis Poenina eröfrades af romarna år 57 f. Kr. och romaniserades fullständigt. Senare eröfrades dalen af burgunderna och 534 med det öfriga vestra Helvetien af frankerna. Efter det karolingiska rikets delning blef V. 888 en del af Transjuranska Burgund och kom, då kejsar Konrad II blef konung af Burgund, 1032 under Tyska rikets länsöfverhöghet. 1473 slöto biskopen af Sion och öfre V. ett försvarsförbund med Bern och Luzern, deltogo i striden mot Karl den djerfve samt eröfrade från Savojen 1475--76 nedre V., hvilket behandlades som eröfradt land. 1513 erkändes V. af Edsförbundet som »zugewandter ort». Strängt katolskt, fördref V. reformatorerna. Då fransmännen 1798 inryckte i V., helsades de i den nedre dalen som befriare, men rönte tappert motstånd i den öfre. Vid upprättandet af Helvetiska republiken blef V. en egen kanton, i hvilken öfre och nedre dalen hade samma rättigheter. Det förklarades 1802 för en från Helvetiska republiken skild, oberoende republik, men inkorporerades 1810 med Frankrike såsom »depart. Simplon». 1815 lades V. som kanton till Edsförbundet, men häftiga författningsstrider höllo sedermera på att klyfva den i två halfkantoner. Ultramontanerna hafva haft och hafva ännu öfverhand inom V. (det var en bland stiftarna af »Sonderbund» och den siste af dess medlemmar, som underkastade sig).