Read Runeberg

Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

Originalsida 136
Originalsida 136
Originalsida 136
Originalsida 137
136–137

Sida 136

Inledning

lustslottet Fredrikshof, under Gustaf III:s tid ömsevis kungligt residens, ömsevis statsfängelse, sedermera gardeskasern. Längre ned på samma sida och vid slutet af Strandvägen se vi Skogsinstitutet med dess vackra park.

Om vi nu skulle anträda återtåget till Stockholms centralare delar längs Storgatan som med sin fortsättning Humlegårdsgatan i östlig och västlig riktning tudelar Östermalm 1 Före Nybrovikens utfyllning och anläggandet af Strandvägen, då all trafik till och från Djurgården gick fram här, kunde gatan göra skäl för sitt namn, nu gör den det icke längre, tämligen oansenlig som den är. Af publika byggnader har den endast att uppvisa den gamla utdömda hästgardeskasernen.

Storgatan utmynnar i Östermalmstorg, där en liflig torghandel drifves. Till vänster ligger Östermalms kyrka, eller Hedvig Eleonora, som den ock kallas. Kyrkans midtelhvalf utgöres af en väldig kupol. För öfrigt äger hon intet särskildt anmärkningsvärdt, om man undantager de präktiga klockorna. Vid norra sidan af Östermalmstorg ligger den lilla Folkteatern, ett anspråkslöst Thaliatämpel, hvarest företrädesvis folkkomedier och s. k. boulevarddramer uppföras.

Sedan vi nu från detta torg passerat nedåt Humlegårdsgatan, befinna vi oss åter vid Humlegården. Vi fortsätta emellertid nu västerut, passera mynningen af Engelbrektsgatan, hvarest de elektriska spårvagnarne till Djursholm stanna, och se till höger den Lindmarkska tunneln gapa mot oss i David Bagares gatan. Denna tunnel, dragen genom den grusås, på hvilken Norrmalm till stor del är byggd och som fordom kallades Brunkeberg, utmynnar på andra sidan i Tunnelgatan, några stenkast från Drottninggatan och förmedlar gångtrafiken mellan Norrmalm och Östermalm.

Från denna punkt, där Birger Jarlsgatan i sig upptager den forna Norrlandsgatan, har man blott några steg fram till Roslagstorg, hvars märkvärdighet egentligen ligger däri, attt här »det Stockholm som går» och »det Stockholm som kommer» så att säga räcka hvarandra handen. Nya, stora stenkolosser resa sig vid sidan af oansenliga, mer eller mindre fallfärdig a träkåkar, bakom hvilkas portprång och multna plank man oft;a anträffar formliga små trädgårdsidyller, minnande om »dem

Källa: Project Runeberg ·