Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

V ha nu sett allt, eller åtminstone det väsentligaste i teater- och musikutställningen, hvarför vi kunna aflägsna oss med någorlunda fredadt samvete och verkligt tacksamma yiot denna intresseväckande utställnings upphofsmän och i främsta rummet dess nitiske och skicklige anordnare.

Hvart skola vi nu styra kosan? »Nöjen och lustbarheter» ha vi satt på vårt program, men med hvad skola vi börja? Litet ha vi ju redan hunnit med — vi ha gästat minareternas luftiga höjd och njutit af den oförlikneligt sköna utsikten, vi ha glidit genom Sagogrottans trollska värld och känt oss nästan som barn på nytt, vi ha till och med skådat de lefvande

fotografier, som »Camera obscura» bjuder på---------ah, där fingo

vi ju genast en uppslagsända, låtom oss skynda att gripa den!

Lefvande fotografier — det för ju så osökt som möjligt tanken till Kinematografen, detta nutidens underverk, som firman Numa Peterson förevisar i »Gamla Stockholm». Låtom oss begifva oss dit och på samma gång infria ett vid vårt senaste besök i den gamla staden gifvet löfte.

Kinematrogaf-förevisningen är inrymd i en af ytterlängorna utåt Rosendalsvägen, och lokalen har således förmånen af dubbel ingång, både från vägen och inifrån »Gamla Stockholm». Vi komma just lagom. Den unga damen, som spelar ängelns roll vid porten (utan barthuggande svärd), upplyser oss om, att det börjar strax, vi erlägga vår 50-öring och stiga in genom det knäppande vändkorset.

Vi komma in i ett ej särdeles stort rum, möbleradt med ett antal fasta bänkar, afdelade genom ett räck, som skiljer publiken från »Gamla Stockholm» och publiken från vägen. För öfrigt se vi ingenting annat än en hvit skärm bredvid ingången och på motsatta väggen ett slags skåp, på hvars framsida synes ett litet hål, tydligen förvaringsstället för apparaten. Vi slå oss ned, komma efter en stund underfund med att »strax» kan betyda både fem och tio minuter, knacka fördenskull då och då med diskret otålighet i golfvet och fördrifva tiden med att betrakta konungens flagginramade porträtt på ena sidoväggen.