Sida 579
Inledning
men, efterföljda af en svärm kavaljerer, och så är den sagan all.
Slutnumret utgör en badscen. Man ser »simmagistrarne» och »kandidaterna» komma fram på den lilla tornaltanen, taga sats och kasta sig hufvudstupa ned i det våta elementet, vattnet stänker kring dem i högan sky, den ene följer på den andre i rask följd, en efter en ser man åter komma upp till vattenytan, där de bilda flytande figurer. Så plånas äfven denna bild ut och det blir mörkt en liten stund. Just som man sitter och undrar, om elektriciteten strejkat, blir skärmen ater ljus och vi se samma bild som nyss, simmarne i bassängen, hvilka en efter en dyka under vattenytan. Och — hast du mir gesehenl — innan vi veta ordet af se vi en af dem göra en glänsande baklängessaltomortal upp ur vattnet på trampolinen i tornet samt försvinna i detta. Han följes af en andra, en tredje o. s. v. i rask följd; först ser man en kaskad höja sig ur vattnet och så kommer simmaren farande baklänges med fotterna före upp ur detta och beskrifvande en behagfull båge upp till trampolinen, alldeles som om han vore likt en Jona uppsprutad baklänges af en hvalfisk. Publiken kiknar af skratt, och det är ej underligt, ty denna mot allt förnuft och alla tyngdlagar stridande scen tar sig ogement lustig ut. Hela hemligheten består i att man repeterar den nyss iörevisade badscenen i omvänd ordning, börjar med slutet och slutar med början. Sådana underliga »synvillor» stöta på trolleri, men äro i själfva verket den naturligaste sak i världen.
På detta sätt växla bilderna i brokig följd vid hvarje föreställning dag ut och dag in. Än får man bevittna ett snö-bollskrig, än en ceremoniös scen från förmälningshögtidlighe-terna i Köpenhamn, än ett par småttingars fröjder och sorger eller en akrobats halsbrytande saltomortaler, än en gatubild från prins Carls och prinsessan Ingeborgs intåg i Stockholm. Än ser man ett kavalleriregemente göra chock mot åskådaren, så att dammet står som en sky kring den framvältrande massan af ryttare och hästar, än åter är det en bybarberare, som kommer i slagsmål med en kund, eller en vattensprutande trädgårdskarl, som kommer i delo med en spefågel och ger honom en kalldusch — ömsom allvar, ömsom skämt i brokig växling.
Källa: Project Runeberg ·
