Sida 597
Inledning
spänna hvalfbågar frän träd till träd. Det är som om man strött ut alla tropikernas lysmaskar öfver utställningsfältet. Betrakta vi illuminationen i detalj, ter den sig vida enklare; den åstadkommes med små kupiga burkar af färgadt glas, på hvil-kas botten en liten ljusbit brinner, hvars veke är omgifven af en metalljnt, hvilken simmar på den smältande stearinen och hindrar lågan att brinna för starkt. Men det är en särdeles vacker effekt som dessa tiotusentals enkla lampor tillsammans bilda, en effekt, som ytterligare förhöjes af de praktfulla gasramper, som kransa Stockholms stads paviljong och öfvergjuta den vackra byggnadens ädla linjer med ett varmt, bländande ljussken.
Kvällen är mild och härlig. En lätt blomdoft stiger upp från blomstergrupperna omkring oss och veka toner från or-kestrarne simma i luften, blandande sig med det monotona sorlet från de människoskaror, som vandra af och an på gån-garne. Då och då skjuter en bred ljusflod från de elektriska ljuskastarne i Nordiska museets torn eller på toppen af Liljeholmens jätteljus ned öfver fältet, kommer de små lamporna att blekna af afund och kastar ett dagsklart sken öfver de pro-menerandes anleten och figurer, för att i nästa ögonblick försvinna.
Det är en annan sådan afton, som en ungdomsfrisk skara sångare, hitländ för att deltaga i sångarfesten och hylla landets jubilerande monark, samlas här å utställningens stora midtel-terrass för att därifrån aftåga under facklors sken till konunga-borgen. Den fosterländska sången klingar stark och fyllig öfver fältet, de fladdrande banéren höjas och skaran tågar under skallande, ungdomsfrisk sång bort för att utföra sitt hyll-ningsvärf, ett vackert, stämningsfullt ögonblick från utställningens och sommarens sista dagar, hvilket bild bättre än ord kan föreviga.
Och lyster det er nu att se aftonens strålande slutnummer, eldfontänen, låtom oss då sakteliga draga oss ned till den lugna vikens strand. Här bida redan väldiga folkskaror på hvad som komma skall, under sorl och muntert glam.
Vi se ett stycke från stranden ett mörkt, rundt föremål simma på vattenytan. Vid dagsljus tar det sig ut som en
Källa: Project Runeberg ·
