Tillbaka Read Runeberg

Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

Originalsida 611
Originalsida 611
Originalsida 610
Originalsida 611
610–611

Sida 611

Inledning

Hvad som ej minst bidrog att förstärka det vackra intrycket var den mönstergilla ordning, som rådde bland denna massa åskådare, så att intet enda nämnvärdt olycksfall inträffade.

Måndagen och tisdagen ägnades åt mottagandet af deputationer, hvilka sammanlagdt kunde räknas i hundratal. På aftnarna af nämnda dagar gåfvos festbanketter i den för ändamålet särskildt omdekorerade rikssalen, hvarjämte k. operan på tisdagskvällen gaf en galaföreställning.

På onsdagen uppvaktades konungen af studenterna, en lika enkel som storslagen och gripande hyllning. I densamma del-togo så godt som hela Upsala studentkår, en betydlig kontingent af Lunds samt lärjungar från Karolinska institutet och öfriga högskolor. Det ofantliga tåget samlades på Norra latinläroverkets gård, hvarifrån det afgick till slottet och samlades på borggårdens norra del. Efter det den väldiga sångarskaran afsjungit »Ur svenska hjärtans djup», framträdde Upsala studentkårs ordförande och höll ett högstämdt hälsningstal, som åhördes af konungen från ett fönster. Ett par minuter senare trädde konungen fram på den fria platsen framför den ungdomliga skaran och höll med blottadt hufvud och stundtals af rörelse vibrerande stämma ett tal, på en gång högstämdt, djup-tänkt och innerligt, af följande lydelse:

»Den hyllning, som I, Sveriges bildade ungdoms bästa representanter, bringat drottningen och mig, har varit dyrbar för bådas våra hjärtan. I ären, om I rätt uppfatten eder uppgift, i sanning den ljusets riddarvakt, hvarom eder sång i toner talar. Men denna riddarvakt skall slutas kring fosterländska fanor.

Eder tillhör fosterlandets framtid, och på eder ankommer i hög grad, 'huru denna framtid skall gestalta sig. Stort är därför edert ansvar, liksom stor och ädel den heder, som ett rätt uppfyllande af detta ansvar skall medföra genom tiderna. Mina böner till den högste, våra fäders Gud, liksom våra efterkommandes, nedkalla välsignelse öfver detta kära lands och folks kommande öden.

Måtte detta land aldrig sakna tankens, handlingens, kärlekens och bönens krafter i sin tjänst. När jag ej mera står i svenskars krets, när mitt ord ej längre kan ljuda för svenska

Källa: Project Runeberg ·