Tillbaka Read Runeberg

Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

Originalsida 658
Originalsida 658
Originalsida 658
Originalsida 659
658–659

Sida 658

Inledning

plats vara så godt som en vildmark, ett tillhåll för hvarjehanda löst folk. Skansen hade i början af vårt århundrade en glansperiod, då rike Burgman här uppbyggde sin s. k. fåfänga, just samma byggnad, där vi nu befinna oss; men efter några årtionden lämnades allt att förfalla, och då Hazelius år 1891 för-värfvade platsen, var den, som sagdt, ett mellanting mellan vildmark och skräphög. Det följande år inköpta området närmast kring utsiktstornet eller, som det den tiden kallades, Bel-vedéren var visserligen såsom en inhägnad park bättre hållet och någorlunda ordnadt, men äfven där ha sådana förändringar och omgestaltningar försiggått, att man har mer än svårt att känna igen sig. Det är, kort och godt, ett jättearbete, som utförts här uppe på den korta tiden af föga mer än fem år, ett bevis på hvad fosterländsk offervillighet och fosterländskt nit förmått i förening. Skansen har på samma gång blifvit en folkpark och ett friluftsmuseum, en i sitt slag enastående anläggning, som väcker främlingens beundran och hvarje svensks stolthet.

Vederbörligen styrkta och vederkvickta till kropp och själ begifva vi oss nu ut för att kasta oss in i det brusande folk-lifvet och taga del af Skansens nöjen och lustbarheter.

Vi ha icke tagit många steg förr än vi möta den hederlige brandvakten, som, klädd i sin egendomliga kostym, gravi-tetiskt spatserar omkring och skramlar med sin sax, med hvilken han griper arge skälmar om nacken utan krus. Ju längre uppåt vi komma, desto lifligare blir folkvimlet, och utanför Bollnässtugan råder formlig trängsel, så att skjutsbönderna ideligen måste hojta och skrika för att få rum att komma fram. Och än värre är det kring Jöddes sten •— där är det formligen svart af folk, som packat ihop sig tätare än man packar sill. Uppe på stenen synes också den hederlige Jödde i sin vanliga skrud och med kaschetten på det burriga håret, sysselsatt med att för menigheten berätta den lustiga historien om »såna här talminetrar å barinetrar å tockna där manicker», gång på gång afbruten af ljudliga skrattsalvor. Jödde är en högst populär person, och hans af en äkta burlesk bondkomik

Källa: Project Runeberg ·