Tillbaka Read Runeberg

Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

Originalsida 735
Originalsida 735
Originalsida 734
Originalsida 735
734–735

Sida 735

Inledning

bomull, linne och silke. Slutligen ha vi fyra utställare af oljekläder. Den största af dessa kollektioner och tillika, efter hvad det synes, den mest framstående utställes af fru Hilda Sve?idsen, Fredrikstad, men äfven de öfriga utställarne, Karoline Ellingsen, Kristiania, Helly J. Hansen, Moss, och W. C. Gotaas, Bodö, ha all heder af sina respektive fabrikat.

Nu ha vi på vår flankmarch hunnit fram till hallens fond. Denna upptages till nästan salens hela bredd af en synnerligen pittoresk och effektfull dekoration. Midt på väggen synes en kolossal målning, framställande en hvalfångare i det ögonblick en hvalfisk blifvit anskjuten från densamma — man ser huru det väldiga djuret slår omkring sig i raseri och spänner den grofva trossen, som är fastgjord i den väldiga harpunen, hvilken sitter säkert fast i hvalens rygg. Som ram kring denna målning är uppsatt en rik dekoration af nät och flaggor. Nedanför densamma är anordnad en rymlig estrad, på hvilken en mängd utställningsföremål arrangerats på ett särdeles tilltalande sätt under och omkring tre respektabla hvalfbå-gar, bildade af mot hvarandra uppresta hvalfiskkäkar. Man finner här en rik samling af fångstredskap, en stor kollektion af tran, fiskguano o. s. v., utställd af The Anglo-Norwegian Fishing C:o, Tromsö, och prydligt ordnad på underlag af hvalfiskkotor, en annan kollektion af bearbetade hvalfiskben från Den norske Fiskebensfabrik, Kristiania, samt slutligen en särdeles anmärkningsvärd samling af räddningsredskap och modeller till sådana, utställd af Norsk Selskab til Skibbi'ud?ies Redning. För öfrigt märkas bland de mångtaliga föremål, som pryda estraden, uppstoppade sälar, isbjörnar och sjöfåglar samt en rik samling fotografier och teckningar öfver hafsfisket och djupets invånare. Den effektfulla gruppen i sin helhet kan ej annat än ådraga sig den lifligaste uppmärksamhet och det mest oförbehållsamma erkännande i fråga om arrangementen.

Då vi nyss nämnde det norska sällskapet för skeppsbrutnas räddning, torde vi få inflika några ord om detta sällskap och dess verksamhet. Den egendomliga kustbildning, som är utmärkande för Norge, har gjort det nära nog omöjligt att annat än i undantagsfall anlägga fasta räddningsstationer i land, från hvilka någon verksam hjälp kunnat lämnas nöd-Utställningen. 91

Källa: Project Runeberg ·