Sida 90
VII. Biet och fjärilen
90 ändamål att vaka öfver deras upprätthållande? Är det icke af oss, som de inhemtat de grunder, på hvilka egendomsrätten ytterst bör hvila. Kunna de icke dagligen under hela den tid, som den vackra årstiden varar, af våra föredömen lära att arbetet både är en ära och ett nöje, samt alt den, som ej vill arbeta, icke heller bör få något till sitt uppehälle?»
»Såå! är det verkligen förhållandet?» frågade fjärilen.
»Hvad!» utropade biet, »vet du då ej, att vi icke bland oss kunna tåla några dagdrifvare? — Visserligen finnes ibland oss åtskillige, hvilka, i likhet med de verkliga arbetsbina, flyga ut på fälten och låta sig den i blomsterkalkarne befintliga söta saften väl smaka, men som till kupan hvarken hemföra vax eller honung, eller bygga några celler. Dessa bin kallas drönare -— en benämning, som i det närmaste motsvarar det begrepp, hvilket menniskan fäster vid ordet dagdrifvare, eller dagtjuf. Under loppet af sommaren föra desse drönare ett lustigt och härligt lif; men då vintern kommer, hafva de hvarken kost eller herberge, utan tränga sig då in i de celler, som vi med arbete och möda åt oss uppfört samt vilja äfven äta af det honungsförråd, som vi för den långa, oblida årstiden åt oss samlat och tillredt. Om vi icke i tid såge oss före, skulle de ej blott fördrifva oss ur våra egna boningar, utan äfven förtära frukterna af vår möda och gifva oss till pris för hungersdöden. Vi arbetsbin förena oss fördenskull om hösten samdrägteligen och jaga ur vår kupa ut alla
Källa: Alvin · ·
