Sida 9
I. Den unge björnen
11
Nalle kastade na en blick på de af läraren betecknade eleverne; men ingen kan måla hans öfverraskning, när han i dem
igenkände ett djurslägte, som hans far alltid med det djupaste förakt omtalat: de s. k. eleverne voro nemiigen — ett
par apor.
«Det der sällskapet vill jag allsicke hafva något att göra med», brummade den unge björnen; »det skulle vara under min
värdighet att umgås med dylikt slödder, som jag ända från min spädaste barndom lärt mig att förakta.»
»Hå-hå, min unge vän», genmälte dansläraren, »talar ni ur den tonen, så skola vi börja en annan lek». Han gaf nu ett par af de innevarande en vink, hvarpå de gingo ut, men återkommo straxt derefter med fyra stora varma jernplåtar, som de lade bredvid hvarandra på golfvet. Derefter tog han ur sin ficka upp en flöjt och började på den spela upp en dans så, att den unge björnen började känna sig illamående. Detta tycktes dock läraren icke lägga ringaste märke till, utan han lemnade flöjten åt en af sina medhjelpare och sade till denne: »Spela nu den der menuetten!» Så snart de första tonerna ljödo ur nyssbemälte instrument, yttrade läraren till Nalle: »Kom nu! er undervisning i den ädla danskonsten skall taga sin början. Raskt upp på de der
plåtarne!»
Den unge björnen gjorde ånyo motstånd, vältrade sig på golfvet och brummade men den erbarmligt; förfärliga nos-
Källa: Alvin · ·
