Sida 10
I. Den unge björnen
12
ringen tvingade honom att hörsamma lärarens befallning: han
måste upp på de heta plåtarne och trådde der sin första
dans med rinnande ögon och blödande hjerta. Än lyftade
han upp den ena och än den andra foten från de heta plå-
tarne; slutligen fann han det vara bäst att gå på endast
bakfötterna, och sålunda luffade han omkring en god stund,
till åskådarnes stora förlustelse.
»Det går ju alldeles förträffligt», yttrade då hans lärare.
»Dansa nu på samma sätt på bara golfvet, så slipper ni
smärtan i fotterna. Lydnad är en lärjunges första pligt och
ett oeftergifligt vilkor för hans vidare fortkomst här i verlden.
Kom nu, junker Nalle, så skola vi fortsätta undervisningen!»
Läraren, d. v. s. björnföraren, lät nu borttaga de heta
plåtarne och befallte Nalle ställa sig på fyra ben. Derefter
yttrade han: »Den, som vill göra lycka bland de förnäme,
bör icke allenast dansa efter de maktegandes pipa, utan äfven,
när de så finna för godt, utan knot låta trampa sig under
; fotterna. Ni, junker Nalle, har en bred rygg, som passar
förträffligt till ett golf åt mina snälla apor. De skola ock
nu för första gången uppföra en ballet å densamma. Sök
icke att göra något motstånd; ty ni vet att det är förgäfves.
Ni bör och måste lyda. Den ring, som ni fått i er nos, bör
erinra er derom, ehuru den i sjelfva verket, liksom den vid
densamma fästade kedjan, endast är att betrakta såsom ett
Källa: Alvin · ·
