Sida 20
I. Den unge björnen
20
Då björninnan hörde dessa sin makes hårda ord, i hvilka åskådarne enhälligt instämde, höll hon på att dåna af förskräckelse; men vågade dock icke uppträda till sin älskade sons försvar. Denue sjelf var dock så förbländad af fåfänga, att fadrens . stränga och rättvisa förebråelser allsicke gjorde något intryck på honom. Han svarade helt kort: »Välan! jag går och begifver mig med nöje dit, der man vet att högakta och värdera min konst. Ibland sådana rå tölpar, som J ären, skulle jag dock icke länge trifvas. På en ny husbonde, efter hvars pipa jag dansar och hvars bröd jag äter, skall jag icke komma att lida någon brist.»
Efter att hafva yttrat dessa ord gick han, stolt och gravitetiskt, bort på två fötter. Till afsked ropade den gamle björnen efter honom: »Ja, gå du och bringa din pels till torgs! Det blir dock slutet på visan, när du icke längre orkar att dansa och stupa kullerbytta». Derefter vände han sig till räfven och sade: »Med er, mäster Mickel, har jag nu ett ord att tala. Det är ni, som förfört och förstört den dåraktiga pojken, och det är icke första gången som ni vållar oro och bekymmer i min familj. Gripen förrädaren, vänner, han skall nu skörda sina gerningars lön».
Innan dock den gamle björnen hunnit uttala sin uppmaning, hade Mickel, som anade oråd, smugit sig bort ur församlingen och var snart på ett ställe, der han visste att
Källa: Alvin · ·
