Sida 21
I. Den unge björnen
/
21 hans fiender icke skulle finna honom. Påföljande dagen aflät han till den gamle björnen följande skrifvelse:
»Välborne Herr Björn Nallesson af Nalleborg!
Ni hotade mig i går med döden. För att hindra er från att begå ett nidingsdåd, icke af feghet, lemnade jag då , er borg, dit jag af er fru blifvit inbjuden såsom gäst, och der jag alltså borde kunna påräkna att stå under skydd af gästfrihetens heliga lagar. Med djup bedröfvelse lann jag dock, att dessa lagar icke i er boning ega någon gällande kraft. Genom att allraängöra ert beteende mot mig i omförmälte hänseende skulle jag kunna sätta en outplånlig fläck på ert goda namn och rykte; men det vill jag icke göra, emedan jag ännu önskar tro, att er öfver mig uttalade dödsdom var en följd af en ögonblicklig öfverilning, icke af den lugna besinning, som annars plägar utmärka edra handlingar. Icke rår jag för, att er Herr son var en dåre, hvars hela diktan och traktan gick ut på att vinna anseende inom en krets, dit han af naturen icke hörde. Icke heller var det mitt fel, att er fru ville af honom göra en krypande, smilande och dansande hofnarr, i stället för en rättfram, fri och sjelfständig björn. Så, som man ropar i skogen, får man äfven svar. Den, som kan vara oberoende och likafullt vill dansa efter en annans pipa, han bör ock få göra det, och det på ett sätt, att han aldrig glömmer den dansen. Vill man äta med ulfvarne, så måste man äfven tjuta med dem, säger
Källa: Alvin · ·
