Sida 48
III. Lysmaskarne och grodorna
;
48 och dess sköna, stora betydelse torde jag dock hafva förmått ■väcka hos eder, och till en början kan detta vara nog, så vida J, i likhet med oss, söken att för er närmare utreda densamma. Äfven inom er, åtminstone våga vi tro det, slumrar ljusets underbara gnista, ehuru J icke ännu kommit till medvetande af densamma. Vi hafva hört åtskillige sådana personer, som menniskorna kalla »lärde» och »vise», yttra, att allt i naturen sträfvar till utveckling och fullkornlighet. Vi hafva till och med hört dem yttra, att menniskorna sjeifva äro att anse som alster af denna utvecklingsprocess, som befinner sig i ett ständigt framåtskridande mot , fullkomlighetens ännu fjerran aflägsna mål. Vi kunna blott dunkelt ana hvad de härmed mena; men skulle tro, att allt i verlden sträfvar till förädling och att i samma mån, som denna förädling blir allt mera allmän, blir äfven allt bättre, skönare och härligare. Gifves det nu vissa gradationer för den yttre utvecklingen, så måste det väl äfven finnas sådana för den inre, för det inom de skapade varelserna, hvilket gör att de hafva lif, för det, som verkar att de kunna förnimma känslor af sorg eller glädje, af tillfredsställelse eller missbelåtenhet. Just i detta lif, i denna osynliga, verkande kraft tro vi att sjeifva ljusgnistan ligger förvarad, och att i samma mån den l tilltager i styrka och klarhet, i samma mån blir det ock inom oss allt klarare och ljusare. Härmed må det dock förhålla sig huru som helst, så mycket är emellertid
Källa: Alvin · ·
