Sida 52
IV. Fogeln, som for vilse och kom till främmande land
52 sammans, ehuru vi hvarken så eller skära, eller församla något i ladorna. Yi tillbjuda dig af upprigtiga hjertan vår kärlek och vänskap. Emottager du denna gåfva, så har du på samma gång ett nytt hem, och behöfver då icke sitta ensam och klaga öfver ditt hårda öde».
»Ja», genmälte då den främmande fogeln, »med tacksamhet emottager jag detta edert vänskapsfulla anbud, och J skolen aldrig mera höra mig klaga öfver mitt förlorade fädernesland, hvilket, som J nyss hafven föreslagit, jag vill betrakta som om det blott hade visat sig för mig i en dröm. Äfven er sköna lära, att vi hafve alla en gemensam skapare och fader vill jag antaga; ty utan tvifvel är det just den, som verkat, att J så gästvänligt och broderligt hafven åt mig, en stackars vilsefarande främling, gifvit ett hem i ert sköna fädernesland och lofvat att alla vilja vara mina bröder och systrar. Jag vill för er sjunga de sånger, jag kan, och J sjungen för mig dem, som J diktat. Ett vill jag dock bedja eder: Låtom oss esomoftast flyga fram till menniskornas boningar och för dem berätta om den enighet och broderliga kärlek, som äro rådande ibland oss! Låtom oss, så godt vi förmå, uppmana dem att lefva på samma sätt som vi och städse bemöta hvarandra med inbördes kärlek! Låtom oss, i händelse de skulle hafva förgätit det, erinra dem om, att både de, vi och alla andra skapade varelser hafva en och samme allsmäktige, allvise och allgode upphofsman, som kär-
Källa: Alvin · ·
