Sida 6
A. Förberedande undersökningar med afseende å det varande
6
ett annat än den särskilda substansen. Eger substansen andra bestämningar än substantiella d. v. s. tillfälliga, sammanfaller ej begreppet med densamma,-t. ex. begreppet hvit menniska är ej detsamma som en hvit menniska, ty då skulle begreppet hvit menniska sammanfalla med begreppet menniska. En hvit menniska är nemligen alltid en menniska'). Deremot är ej i fråga om substanser med väsendtliga bestämningar så forhållandet. Ty om begreppet och substansen äro skiljda från hvarandra, skall om substansen icke finnas vetande och begreppet skall icke vara verkligt. »Dermed att de äro skilda, förstås, att hos sjelfva det goda ej finnes begreppet »godt», ej heller hos' detta det goda.» Alen då är det goda ej vetbart. Ej heller är begreppet »god» verkligt, ty det varande är frånskildt från begreppet om det varande, således också från alla andra begrepp2). »Således är det nödvändigt, att det goda är det samma som begeppet »godt»» det sköna som begreppet »skönt» och så mycket, som icke säges vara i och för ett annat, utan i och för sig sjelft. Detta gäller såväl, om det finnes, som om det icke finnes idéer»1).
Innan betydelsen af det hittills refererade undersökes, är nödvändigt att med Aristoteles fortgå till ett annat betraktelsesätt. I kap. 7 framställer han principerna för uppkomsten och visar, att denna förutsätter något, som blifver, något, af hvilket detta blifver, och något, ur hvilket det blifver. Det, som blifver, är tinget, det, ur hvilket det blifver, är materien, som är skicklig att vara eller icke vara eller, såsom det förut uttrycktes, i sig sjelf icke eger någon bestämning eller något vara. Det, af hvilket något blifver är »den likartade naturen». Denna likartade natur är »formen», som är uppkomstens realprincip. Med form förstås väsens-begreppet och den första substansen4). Med första
') VII, 6 § 3. !) § 7. ') § 10. 4) VII, 7 § 10.
Källa: Project Runeberg ·