Sida 7
I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik.
A. Förberedande undersökningar med afseende å det varande.
De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik ligga dels i hans metafysik dels i hans psykologi. Metafysikens eller »den första filosofins» föremål är »det varande såsom varande och bestämningar, som finnas hos detta såsom sådant». Det följer deraf, att filosofins princip måste vara vetenskapen om det varandes principer. »Det tillkommer den, som känner det varande, att känna dettas säkraste principer». Men den säkraste principen är den, med afseende å hvilken det är omöjligt att blifva bedragen, och den, som icke hvilar på något antagande (ἀνυπόθετον). Hvar och en, som vill ega kunskap om det varande, måste utgå från denna princip. Den är: »Det är omöjligt, att det samma på samma gång finnes och icke finnes hos det samma och i samma hänseende». Denna motsägelselag bildar således den formela principen och utgångspunkten för Aristoteles. Att denna princip är fattbar genom förnuftets omedelbara »vidrörande», skall sedan visa sig.
Den närmaste frågan är den, hvad enligt Aristoteles det eller de problem äro, som i filosofin fordra lösning. »Det är för dem, som vilja lösa uppgifter, lämpligt att noggrant uppställa uppgifter». Aristoteles uppställer vissa
