Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar

samma ligger en sedlig karakter'), hvilken tydligen icke kan finnas utan sjelfbestämdhet. Dygden innebär sålunda sjelfbe-stämdhet. Huru är då en sådan sjelfbestämdhet eller, närmare bestämdt, en sedlig karakter möjlig, om rigtningen på grundsatsen beror på naturanlag och vana och sålunda på yttre och tillfälliga omständigheter? Aristoteles gifver härom endast antydningar, hvarföre vi framställa det nu följande med reservation. — En sådan antydning är gifven Eth. Nic. III, δ. 1114, b, 16, der det heter: »vare sig ändamålet icke af naturen framställer sig på ett visst sätt för hvar och en, utan något äfven beror på honom (den handlande), eller ändamålet visserligen är bestämdt af naturen, men dygden är något frivilligt, derigenom att den sedligt gode gör dat öfriga frivilligt» o. s. v. Här antages, att ändamålet skulle kunna vara gifvet af naturen, men ändock handlingarna kunna refereras till detsamma med frihet. Detta måste tydligen innebära, att menniskan kan göra det naturliga till en inre princip hos sig genom att upptaga detsamma i sin karakter, så att' hon, i det hon följer sin natur, är verksam genom sig sjelf och på sitt eget ansvar2). Ännu står dock den frågan öppen, huru det rent naturliga kan upptagas i karakteren. Emellertid gifver Aristoteles äfven härutinnan en antydning, nemligen Eth. IX, 4. 1166, a, 13, der det heter:

') èixaioe St xai σοίφρων toriv οι χ o ταντα πραττων, αλλά xai ούτοι πράττων ott οι dixatot xai σώφρονίζ πράττονοιν, 1105, b, 7. Det vanliga uttrycket för denna sedliga karakter är ό απουδαϊοί, hvilken Aristoteles säger vara normen för det sant goda, 1, 8. 1099, a, 23; III, 4. 1113, a, 25; III, 5. 1114, b, 18; VI, 12. 1144, a, 17; IX, 9. 1170, a, 8.

2) Deraf synes, att Aristoteles vid denna episod, hvarom ofvan sid. 149, mot sin fingerade opponent använder just det argument, som han enligt Stewart I, 279 borde användt, men icke har användt, nemligen att biologiska antecedentier kunna öfvergä till att vara ett moment i karakteren och således frivilliga. Detta förbiseende af Stewart beror på en felaktig uppfattning af stället.