Sida 191
Afslutning. Öfvergång till statsläran. Resumé
förhållande till en annan. Det rätta το δίκαιον, är nemligen det lagenliga. Hvad är lagen, ο νόμος, enligt Aristoteles?
De första bestämningar, som kunna tilläggas lagen, är, att den är en grundsats, som gifver en rätt ordning, närmare bestämdt det estetiskt måttfulla eller »den rätta midten», och är härledd ur insigt och praktiskt förstånd. Den kan ock sägas vara »praktiskt förstånd utan begär». Det är tydligt, att genom dessa bestämningar lagen icke är skild från den förut behandlade sedliga grundsatsen, hvilken ju äfven gifver måttfullhet och ordning. Deremot blifva dessa båda skilda genom det sätt, hvarpå de lagen bilagda bestämningarna determineras. Under det nemligen den sedliga grundsatsen utsäger det gagneliga för individen, innehåller lagen »det allmänt gagneliga» eller »det, som åstadkommer och bevarar lycksaligheten och dess delar för en stat». Lagen bestämmer sålunda öfver individens handlingar såsom statsmedlem, den sedliga grundsatsen öfver individens handlingar såsom enskild person. Emellertid framgår såväl af de nämnda egenskaperna hos lagen i aristotelisk mening, hvilka ju gifva densamma mera materiel än formel betydelse, som ock af karakteren af hela Aristoteles
Källa: Project Runeberg ·