Sida 34
B. Aristoteles teleologi
34
med det kalla, sentera vi det icke'). Sjelf sammanställer Aristoteles de båda synpunkterna så, att »den första förändringen — den, som rör det fysiska materialet, — blifver vid sjelfva födseln, men efter denna har själen varse-blifvandet såsom vetande» — hvilket här betyder facul-tas sciendi i motsats mot det aktuela vetandet2). Såsom materielt och tillfälligt lider det varseblifvande väsendet, såsom första entelechi frambringar det sjelfverksamt den aktuella varseblifningen. Eller annorlunda uttryckt: det) varseblifvande själen aktualiserar sig sjelf så, att den förnimmer sinliga former; men såsom sinliga och tillfälliga ha dessa sin grund i det yttre och materiella. Själen emottager intryck, men aktualiserar dessa sjelfverksamt3). Här återfinna vi således den ofvannämnda dialektiken: A ena sidan synes själen innehålla hvarje särskild bestämdhet hos det lefvande väsendet; å andra sidan erhåller den sin närmare bestämdhet genom det materiella.
Xu torde den aristoteliska ståndpunkten vara tydlig och klar. Det har visat sig, att det verkliga enligt Aristoteles är såväl det allmänna som det särskilda, i hvilket senare det allmänna bestämmer sig närmare. Materien gifver det allmänna dess närmare tillfälliga bestämdhet, men får à sin sida genom det allmänna verklighet. Till förtydligande af förhållandet mellan form och materia har själens
') Brentano, Die Psychol. des Arist. sid. 80. har ensidigt betonat den förra sidan.
2) De An. II, 5. 417, b, 16.
3) Zeller p. a. s. är sväfvande i denna fråga, men i sjelfva verket har han framhållit båda sidorna: »denn wenn schön die sinnliche Wahrnehmnng nicht einfach als ein leidentliches Aufnehmen des Ge-gebenen, sondern vielmehr als eine dnrch dasselbe veranlasste Thä-tigkeit zu betrachten istc o. s. v. med hänvisning till De An. II, 5. 417, b, 2 (sid. 190) och JiDie Wahrnehmung lässt sich daher ebensognt als ein Wirken und näher als ein Zusammenwirken des Wahrnehmenden mit dem Wahrgenommenen betrachtens (sid. 335).
Källa: Project Runeberg ·