Sida 30
30
LAKAREBOK FÖR ALLA,
x
Sjukdomens förlopp är i regel kort, så att patienterna efter några få dagar tillfriskna. Vid vanvård förekomma dock icke sällan recidiv. Efter sjukdomar kunna emellertid uppträda under många olika formen vanligast från lungorna, såsom katarr, ja lungsot, eller från nervsystemet med trötthet, olust för arbete, sömnlöshet, ja långvarigt tungsinne. Lokala bulnader här eller där förekomma äfven.
Behandlingen kan i lindriga fall inskränka sig till, att den sjuke håller sig inne. Bäst är, att han håller sig till sängs, ty då blir han snarast fullt frisk. Går han ute, så drager sjukdomen ut på längden och eftersjukdomarna blifva envisa. — Sedan den sjuke gått till sängs, försöker han komma i svettning genom varmt fläder- eller pepparmyntté med kamferdroppar, konjakstoddy eller annat dylikt, ifall han icke — hvad bäst är — förut skaffat sig ett hett varmluft- ång- eller karbad.
Svår värk kan lindras genom 1/2 gm antifebrin eller antipyrin. Den sjuka håller feberdiet, synnerligen då gastriska symptomer äro framträdande. — Något specifikt botemedel mot influensan är ännu icke kändt, hvarför sjukdomen i öfrigt måste, likasom dess eftersjukdomar, behandlas, såsom omständigheterna gifva vid handen.
För ålderstigna eller förut sjukliga personer är influensan ofta nog en dödlig sjukdom, men sällan för andra. Gamla nervsjukdomar få dock ofta genom densamma nytt lif och kunna sedan kräfva långvarig vård och behandling, innan de gå tillbaka.
3. Kronisk näs katarr.
De flesta fall af kronisk näskatarr, som äfven plägar kallas »kronisk snufva», uppstå genom ofta återkommande akut snufva. Men sjukdomen kan börja smygande genom inverkan af retande ämnen i luften, såsom t. ex. damm eller skarpa gaser i verkstäder och kemiska fabriker. Vissa personer, synnerligen barn med s. k. skrofulös konstitution, hafva särskildt anlag för denna sjukdom, som orsakar en förtjockning af slemhinnan antingen i dess helhet eller — hvilket är vanligast — i vissa dess delar. Oftast är det slemhinnan å det nedre musslebenets undre yta och bakre ända, som förtjockas. Den kan blifva så tjock, att nämnda parti hänger ned i svalget såsom en svulst. I andra fall uppstå knöliga upphöjningar på vissa ställen eller utväxter af en slemmig lös väfnad. Dessa förändringar ses af läkaren, då näshålan utvidgas genom ett rör (nässpekulum) och upplyses genom med spegel inkastadt ljus.
Symptomen bestå hufvudsakligen i förträngning af näsgången ' och ökad afsöndring af ett segt slem, som lätt intorkar och då ytter-
Källa: Internet Archive ·
