Sida 231
10. Blanche såsom författare
DEMOKRATISK DIKTNING.
231
man bilder än ord. — — Det är det omedelbaras stora företräde och seger, att det lika djupt griper in i det dunklaste föreställningssätt som i det klaraste, träffar den obildade lika väl som den bildade samt gör det goda eller det onda lika uppfattligt hos alla.» Ännu längre går han i ett anförande i borgarståndet. »Teatern», säger han der, »arbetar hela samhällets bildning och rättstillstånd i händerna».
Ett fjerde och kanske ännu mer betecknande drag hos den franska romantismen var kärleken till folliet. Romantis-men — säger Hugo — »är intet annat än liberalismen i litteraturen. — — Frihet i konsten, frihet i samhället, se der det dubbla mål dit alla konseqventa och logiska sinnen böra sträfva--Folkets höga och mäktiga stämma, hvilken liknar Guds röst, vill hädanefter, att poesien skall ega samma devis som politiken: tolerans och frihet!»* Hugo älskar folket och dundrar mot dess förtryckare. Särskildt angriper han kungen i Le roi s amuse. Lamennais håller tal för »det suveräna folket»; George Sand hyllar det i Le compagnon du tour de France, och Sue skrifver för folket demokratiska socialistromaner.
Att Blanche, den liberale, »rabulistens, skulle förstå dem, ja, taga intryck af dessa arbeten, är naturligt. Engelbrekt, folkets son, väljer han till sin hjelte. Kalla Engelbrekt bonde, och han svarar: tick för hederstiteln! Kalla hans folk drängar, och han svarar: det är riddersman! »Det är afundsvärdt att stå i spetsen för allt hvad Norden eger redbart och stort!» Kalla honom en usel konspiratör, och han utropar: »Det är inte folkens fel, om hatets lågor ånyo tvingas in i deras hjertan; för det få jordens mäktige ansvara en dag! Men så länge folken endast äro blinda redskap för sina be-herskares afsigter och gerningar, så länge blir hoppet om friden blott en gäckande dröm. Må derför striderna fortfara! — Den dag kommer nog, då folken skola inse, att de förspillt sina tårar och sitt blod åt herskarens lagrar!»
Hugo upphöjer Ruy Bias till ädling, sätter honom, lakejen, nära nog på en tron, det vill säga han låter det suveräna fria folket mottaga de högförnäme spanske grändernas hyllning. Blanche tecknar den ofrälse och fattige demokraten, killar honom till segrare, herre och triumfator, låter folkets son trampa aristokratens, gör följande ord till
* Victor Hugo: Hernani.
Källa: Project Runeberg ·