Sida 405
19. Året 1865
SEGERTONER.
405
Under det att man kämpade inom Riddarhusets murar, kände sig August Blanche orolig öfver utgången. Stundom, skrifver han, »förefaller mig allt som en dröm. Väl voro alla omständigheter för framgången, både stora och små, och ingen var så liten, att den kunde undvaras, men det oaktadt tviflade jag derpå, misströstade ända in i senaste stunden. En sådan förmiddag, som den af den 7 december, har jag ej upplefvat, en förmiddag af den djupaste oro, som kunde fylla ett menniskobröst, ty måhända mer än någon annan visste jag, hvad följden här i Stockholm skulle ha blifvit, derest frågan fallit. Tidigt på morgonen strömmade folk af arbetsklassen till min gård. 'Nå?' frågade man mig, liksom man frågat de föregående dagarna. 'Lugnen er, det går,' svarade jag, fast jag sjelf hvarken var lugn eller troende. 'Men om det inte går?' frågade man med allt dofvare stämmor. 'Då går det bestämdt om ett år, förutsatt likväl att vi förhålla oss värdigt och att det allmänna lugnet ej blir stördt,' svarade jag, och med denna text till ingångsspråk höll jag en liten predikan. 'Men vi bli icke lugna, icke en enda minut vänta vi,' afbröt man mig, innan jag hann säga amen, och församlingen upplöstes.»
Strax innan han på förmiddagen lemnade Malmgården, sade han till sin syster: »Var beredd på en katastrof I» Han bad henne skrufva till alla fönsterluckor i skymningen, gömma allt silfver och Malmgårdens alla dyrbarheter, ty, sade han, partierna äro olika, sinnesstämningen är hög, högre än man vill tro; kommer det till ett utbrott, kunna de bränna huset 1
Arbetare, som mötte honom, frågade hvad han trodde. Blanche sökte lugna dem med ett segervisst leende; dock kände han sig sjelf hvarken segerviss eller lugn. Mycket folk rörde sig öfverallt på torg och gator. Borgarståndets klubb var besökt ända till trängsel. Deputationer kommo, deputationer gingo; högstämda och fosterländska tal vexlade.
Så nalkades skymningen, klockan var nära fyra, och ännu hade ridderskapet och adeln icke slutat. Blanche gick i borgarståndets klubb och väntade. Då hörde man jubelrop från folket utanför Riddarhuset. Drabbningens resultat offentliggjordes på torget, och in störtade kunskapare i borgarståndets klubb, följda af några adelsmän, som helsades med förtjusning. Folkmassorna hurrade, lyckönskningar vexlades, obekanta personer tryckte hvarandras händer, omfamningar
Källa: Project Runeberg ·