Sida 411
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
ARBETSMETOD.
411
till frukostdags. Omkring klockan 9 åt han ägg och drack kaffe, äfven under måltiden upptagen af sitt arbete; då rullade han brödkulor och funderade på den skiss, med hvilken han för tillfället sysslade i sitt arbetsrum. Så gick han ånyo till sin penna och sin diktning — eller till något tal, som skulle skrifvas och inöfvas. Flertalet af de lifliga och poetiska föredrag, hvilka han med så rik hand öfverallt utströdde, var nämligen i intet fall ögonblickets barn. Han författade dem på samma sätt som de arbeten, han tryckte, och lärde sig dem i hemmet, innan han gick till talarstolen.
Då och då gjorde han väl ett slag nere i trädgården, men efter promenaderna återgick han till skrifbordet, hvilket han icke lemnade före 3-tiden på middagen. Sedan var han upptagen af sitt hem och sina vänner. Blott en stund i skymningen, innan man tände ljus, kunde han meditera öfver en och annan konflikt eller uppgöra någon plan till nästa dags berättelse. *
Såsom jag i ett föregående kapitel anmärkt, voro dessa berättelser hemtade ur hans anteckningar. Der kan man ofta följa dem i detalj, steg för steg, ända från sjelfva uppränningen och grundstommen i historien ända till mera rent individuella smådrag.
Här ega vi ett utkast till en berättelse ur verkligheten, hvilken August Blanche dock icke hann fullborda. »Ryss, långe Ivan, fången 1809 års fälttåg, tog tjenst hos en bonde i Säbrå socken i Ångermanland — tjente utan lön, blott för maten i 30 år — skicklig att sköta hästar, och sina kläder förtjente han med att sko andras hästar. Aldrig i kyrkan, arbetade lika på söndagar som hvardagar. 'Tro derför ej att jag är utan religion, jag har min för mig och äfven den bäst, när jag sköter hvad jag ska'. Bondfolket fattigt, först brann det, oförsäkradt. — Se'n dog bond', och enkan satt med flere barn. — Allt fattigare, och Ivan blef orkeslös. 'Jag ser nog, att ni inte kan föda er, och jag kan inte göra er något gagn. Derför går jag nu hem till mitt land för att dö' — vände sig till äldste son, gaf honom sin välsignelse och sade: 'Jag ville nog ge mera om jag hade, men jag eger bara denna hammare, med hvilken jag skott hästar i 30 år, och tog den. Gick om natten utan att ta' afsked, och syntes aldrig mera.»
* Thore Blanche: Porträtter, Interviewer och Skizzer.
Källa: Project Runeberg ·