August Blanche och hans samtid

412

BLANCHE I »ILLUSTBERAD TIDNING».

Här ega vi ett par af de antiteser, han är så rik på, och hvilka han strödde kring såsom blixtar i sina arbeten: »Glädje och smärta af samma rot liksom rosen och tornet. — Glädjen och vadmalsrocken följas åt liksom sorgen och sidentyget. — När man har så vacker hand som du, kan man utan svårighet ha' hela verlden på sina fem fingrar. — Hvad är lifvet? Några takter. Hvad är döden? En paus.»

Egde man i behåll Blanches alla notisböcker, alla hans oräkneliga pappersblad med anteckningar, tror jag, att man i dem skulle hitta de anekdoter, hitta de paralleler och antiteser och qvickheter, hvilka gifva hans diktning mycket af dess behag. Redan det lilla, som finnes qvar af hans papper, innehåller väl hundratals liknande små notiser, hemtade än ur vänners mun, än ute på gatan, än ur de arbeten, som han läst eller ögnat i.*

Kort sagdt: han arbetade långsamt, men väl, ändrade och strök ut med eftertanke och omsorg. Just det, att verket, sedan det blifvit färdigt, icke bar ett spår af ett sådant ihärdigt filande; just det, att qvickheten, antitesen och anekdoten framträdde på ett osökt och fullt naturligt sätt, alldeles som om ögonblicket skapat dem i hans hjerna, just det har gifvit hans små historier konstvärde.

Då och då skref han äfven satirer i tidningen, skarpa, qvicka, skämtsamma och bitande. Märk till exempel Jakobs skorsten, Monitor och Merrimac, Berzelius, Nationalmuseum, Fåren på experimentalfältet, hvilka, fastän hemtade ur den samtida dagskrönikan, ännu kunna läsas med utbyte och nöje.

Snart blef han dock så upptagen af kommunen och politiken, att han icke fick tid med redaktionen af sitt blad, hvilken stannade qvar i paret Carléns händer.** Då och då lemnade han i alla fall bidrag, än en nekrolog, än en

* Till flere af Blanches senare skisser har hans vän, lektor Viktor Enblom, lemnat stoffet.

** När Blanche 1864 for till Italien, öfverlät han, såsom nämdes i kap. 17, redaktionen åt Carléns, hvilka äfven inköpte hans andel i tidningen. Carléns innehade den till 1866 års slut, då öfverenskommelse träffades med Ny Illustrerad Tidning om den gamlas upphörande. Denna fortgick dock under 1867 med C. H. Rydberg till redaktör och under namnet Illustrerad Tidning, den gamla. Den 28 december 1865 lästes i Aftonbladet: »Det är oss ett synnerligt nöje att kunna nämna, att herr August Blanche under nästa år ämnar öfverflytta sin belletristiska verksamhet till vårt blad och der meddela en serie af dessa taflor ur lifvet, som inom vårt land tillvunnit sig en så hög grad af popularitet.» Som bekant blef detta endast ett tomt löfte.