Sida 414
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
414
BLANCHE I »ILLUSTBERAD TIDNING».
fråga: 'Hvar är de sju kullames stad, hvar är Nordens Venedig?' Och man skall peka på träskartade ängder och svara: der ligger de sju kullarnes stad, der Nordens Venedig! Hvad Gud i sin visdom gjort, har menniskan i sin galenskap förderfvat!»
Blanches popularitet, samhället och vännerna ryckte sålunda bort honom från hans fält: litteraturen. Så till exempel skrifver han 1863 till en vän, rektor Thunberg, följande om sin verksamhet: »Huru gerna ville jag ej egna många rader åt dig, du gamle akademiker till bildningen, men icke till fördomarne I Men jag rår icke om många minuter för min egen del. När man en gång kommit in i det offentliga lifvet med dess oupphörligen omvexlande och tillväxande bestyr, så kommer man ej derur, förrän grafvens port öppnas eller man af sjukdomen blir så fastnaglad vid sitt hem, att man ej slipper derifrån. Man tror sig ha uträttat en sak och tänker: nu kan man få rå om sig sjelf; men innan man tänkt ut denna tanken, är man midt i hvirfveln af en annan sak, om hvars tillvaro man minuten förut icke ens drömde. Det ligger på mitt bord högar af bref, som jag med förtviflan betraktar, ty jag vet att minst en tredjedel deraf blir obesvarad. Jag är dömd till att vara ohöflig mot två tredjedelar. Men det är mig rakt omöjligt att vara ohöflig mot en så gammal hedersman som du, och derför tackar jag härmedelst för den välvilliga skrifvelse du skickade mig och som skall komma mig väl till pass, när diskussionen i Borgarståndet öppnas rörande universitetets flyttning.» — —
Öfverallt var han med, i offentliga och familjekretsar; öfverallt var han omtyckt, äfven af sina fiender. Då han på neutral mark träffade sina motståndare, kunde nämligen Blanche vara lika angenäm och älskvärd, som han i stridens hetta brukade vara hänsynslös.* På »klubben för alla klubbar» — Tjulanders operakällare — tillhörde han en tid de celebrare stamkunderna. Wetterhoff, som beskref dessa personer på 60-talet, inleder sin teckning med August Blanches kotteri. »Främst» — säger han — »se vi den store populäre, om-
* I sällskapslifvet lär Blanche alltid hafva undvikit dispyter och heta meningsutbyten. Fru Carlén skrifver äfven: »Jag gör Blanche den rättvisan, att jag aldrig hos honom under vår långa bekantskap i öfrigt såg ett enda fiendtligt drag mot något menskligt väsen.» Märk slutligen de vackra och ädla nekrologer han skrifvit öfver vän som fiende, utan åtskilnadl
Källa: Project Runeberg ·