Sida 415
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
BLANCHE PÅ MALMGÄBDEN.
415
gifven af sin skarpskyttestab; den är sammansatt af militärer, publicister, mekanici, handtverkare, embetsmän ■— August Blanche!*
Bäst trifdes han dock i sitt gamla hem nere på Malmgården, der efter moderns död 1858 den yngsta af hans systrar, Hilda Blanche, förde spiran. Lika högt som han älskade sin beundransvärda mor, lika starkt var han fästad vid denna syster, som vårdat honom. Ett af hennes skönaste och dyrbaraste minnen är äfven en vers, som den afgudade brodern skref i den 17-åriga möns album, då hon skulle ut på sin första kondition.
»Ifrån ditt barndomshem du nu skall fara bort till en främmande och okänd trakt; dig följe skyddande en högre makt! Låt den en stadig gäst uti din själ få vara!
De minnen utaf glädje och af sorg du ifrån hemmet med dig tager, förvara dem i hjertats fasta borg, och lifvets natt försvinner för dess dager!»
Hemmets ro, skrifver han, »liknar det milda, svala skenet af en dag, som går ned, kärare och dyrbarare i den mån, man närmar sig sitt slut.» I hemmet älskade han att hvila sig efter kampen, hvilken hos en man, sådan som August Blanche, framkallade oro, upphetsning och trötthet. Här fick han vara glad alldeles som i ungdomen. Här återvann han sin spänstighet och kraft, och här lefde han samma ljusa lif som förr.
En gång i veckan hade han sina »riksdagsbaler». Då strålade Malmgården i sin mest lysande skrud; då hörde man skämt och glam, då trådde man dansen, då var den 55-årige Blanche ung och älskvärd. Måndagarne hade han sina vanliga musikaftnar, hvilka voro besökta af några mer intima vänner, musikdirektör Nygren, fröken Olivia Regnell och stundom af den bekante harpspelaren Pratté. Blanche brukade då sitta i sin fåtölj, tyst och sluten, långt borta i musikens och fantasiens drömverld. Musiken — sade han i ett plenum
på riksdagen — »är sitt eget ursprung och ändamål,---
ett språkrör mellan det ändliga och det oändliga; den höjer och idealiserar vår glädje, då vi äro glada, den skingrar vår
Källa: Project Runeberg ·