Sida 416
20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
416
BLANCHE I »ILLUSTBERAD TIDNING».
dysterhet, då vi äro vemodiga. På hela vår själ utöfvar den ett välgörande och förädlande inflytande.» Musiken — skrifver han på ett efterlemnadt pappersblad — »kan roa och tillfredsställa alla sinnen; hon väcker mera njutning än de plastiska konsterna, ja, än litteraturen sjelf. Om musiken icke existerat, skulle jorden icke hafva känt Gud.»* — —
Då och då kände han sig måhända litet trögare; pennan i hans hand löpte icke som förr, och en önskan att öfvergifva den offentliga verksamheten torde under de sista åren af hans lif smugit sig på honom. Dock måtte hans själ hafva bibehållit sin friskhet. Hjertat slog så varmt, tankarna voro unga, känsla och fantasi egde han ännu qvar. Blott någon gång i skymningen kom en och annan dödstanke, en och annan fundering på ett lif bortom grafven. Ett sådant trodde han på, orubbligt och fast. »Hur tomt vore vårt lif» — sade han till sin syster — »ifall vi ej finge återse våra kära efter döden 1 Döden kan ju gripa oss hvilken minut som helst. Derför är det vår pligt att alltid vara beredda.»
Döden var sålunda ingen ovälkommen gäst. Blanche hade redan länge tänkt öfver dess innebörd. Det enda han fruktade var en lång och svår sjukdom. Otålig som han var och ovan att bära lidandet, kunde han icke uthärda några kroppsliga smärtor. Den död, ban önskade, den död, han drömde om, bar under hans ungdom sommardagens gestalt. »Att dö i ungdomen är afundsvärdt.» — skref han — »Ar det icke att föra med sig i grafven alla sina illusioner? Är det icke att lik Österns drottning begrafva sig med sina perlor, sina skatter, sin hela timliga lycka?»**
* Blanche var, såsom vi erinra oss från ett föregående kapitel, sjelf kompositör. Han har skrifvit musik till Dahlgrens Sömnens genius, Blommornas republik m. m., till Brauns Gevärspost och lill flere af sina egna körer och kupletter, t. ex. »Aldrig de återkomma, studentens glada dagar» i Läkaren och bondfolkets kör i Engelbrekt: »Hå hå, fast himmelen är grå». En sång, han ofta och gerna föredrog, var »Fjäriln vingad syns på Haga». Hans kompositioner lära hafva förkommit vid resan till Norrland. Hans musikaliska begåfning gjorde honom äfven till en lyckad öfversättare af operetter, t. ex. af Balfes Ziguenerskan (texten af Bunn). Doktor Tartaglia, operett i 2 akter med musik af Isidor Dannström, är en af Blanche verkstäld bearbetning efter det franska originalet L'eau merveilleuse (af Th. Sauvage). Likaså har han bearbetat Oifenbachs »Orpheus i underjorden» för scenen. Orden till musiken äro öfversatta af Wallmark, taltexten af L. Granberg.
** Tvenne systrar (Taflor cch berättelser).
Källa: Project Runeberg ·