August Blanche och hans samtid

DÖDSTANEAR.

417

Längre fram yttrade han i Sonen af söder ock nord om Collette, hvilken stupat för en gevärssalva under striden: »Skola vi beklaga fågeln, när han, träffad af jägarens kula, dör midt i sin glada sång? Skola vi beklaga solens stråle, som midt i sitt sköna lopp brytes och dör ibland molnens nattliga bäddar? Nej, lyckliga Collette 1 Du dog på höjden af den beundran, man egnat dig, på spetsen af den ära, du förvärfvat. Trefaldt lyckliga flicka!»

I synnerhet var han rädd för att öfverlefva sig sjelf, att åldras, hvitna, aftyna och dö — icke endast till kroppen, själen och fantasien, utan måhända lika mycket hos verlden och hos samtiden. Så till exempel skref han 1858 med anledning af Foronis oväntade bortgång: »Ar det då så afundsvärdt att långsamt åldras, att småningom dö, mätt på verlden, som kanske långt förut blifvit mätt på oss? Ar det icke vida skönare och lyckligare att stupa som man står, att gå som man kommer, lemnande åt efterverlden och vänners minne en helgjuten bild af manlig skönhet, lefnadslust och kraft, — att med andra ord försvinna, innan lockarne hvitnat, innan snillet tappat sin eld och hjertat sina rosor?»

Kort före sin dödsdag sade han till Jolin: »Jag hoppas på en hastig död såsom en verklig nådegàfva af lifvets herre!» —

Sannt är, att spänningen före representationsreformen efterföljdes hos Blanche af en helt naturlig trötthet. Så är lifvets lag; så sker det ju alltid, lika väl hos den enskilde individen som hos folken. Men att Blanche skulle hafva öfvergifvit den fana han svurit, tröttnat i kampen för de ideer han hyllade, vederlägger hans lif under de sista tvenne åren.

Strax efter reformen jublade man i Sverige. Aftonbladet skref: »Ära vare gud i höjden och frid på jorden och menniskorna en god vilje!» Stadsfullmäktiges sammankomst den 8 december öppnades med ett: »Gud bevare konung och fädernesland!» Festrepresentationen på teatern samma qväll utgjorde en enda lång hyllning åt konungen. Der fick man bland annat i en tablå se en bild af frihetens, jemlikhetens och broderskapets gudinna.

Här och der börja äfven reformplaner dyka upp. I synnerhet ifrar man för en djupare folkbildning. Så till exempel talas det om ett nytt skolsystem, hvilket skulle

August Blanche och hans samtid. 27