Sida 143
Historien om en skeppsbotten
En gammal landskomminister.
n dag år 1849 var jag på ett kortare besök i Upsala. _ Morgonen derpå, som var en söndagsmorgon, begaf jag mig ut till Östuna socken, omkring halfannan mil från Upsala, för att få göra bekantskap med en person, den jag aldrig sett eller stått i något förhållande till, men om hvilken jag hört mycket talas, nämligen den dåvarande åttiotvåårige komministern i Östuna, ett annex till Lagga. Hans namn var Lars Österlind. Jag hade hört Atterbom, blommornas skald, förklara, att han af ingen predikan känt sig så uppbyggd som af dennes, och deruti instämde ett par ännu lefvande ledamöter af sjelfva teologiska fakulteten. Son till en torpare inom samma socken, hade Lars Österlind aldrig tjenstgjort på något annat ställe än der, och under hela sin långa tjenstetid icke en enda gång begärt tjenstledighet; och blott en enda gång, sedan han tog pastoralexamen, hade han visat sig i Upsala och då väckt uppseende för sin hufvudbonad, hvilken förskref sig från ett föregående århundrade. Helgdagshatten, kopparröd af ålder, ofantlig till höjd och bredd samt med djupa bucklor eller gropar efter många års regn, stämde åskådarne till mycken munterhet, hvilken dock genast förbytte sig i vördnad vid anblicken af det vackra, milda ansigte, som ännu genom så många vintrar strålade fram under den vidunderliga hatten.
»För att spara ljus brukar han vinterqvällarne sjunga psalmer för de sina,» yttrade Atterbom, »och de som lyssna till dem, nog se de mer än hvad man ser vid vaxljusens sken i praktens och rikedomens salar.»
Det var vid gudstjenstens början jag inträdde i den enkla kapellkyrkan. Jag såg en prestman med krokig rygg, men det oaktadt af ovanlig längd, skrida uppför trappstegen
Bilder ur verkligheten. V. 10
Källa: Project Runeberg ·