Sida 156
Historien om en skeppsbotten
»Falska riddare» är namnet på en efterrätt, bestående af sockerskorpor, doppade i lingonkräm, en dessert, hvarpå i Upsala bjöds endast om söndagarne.
»Det är en mycket kunnig man,» försäkrade jag, »och han är god som guld.»
»Det tror jag nog, och för mycket god till och med; men för mycket och för litet skämmer allt,» svarade den obevekliga sköna.
Man finner deraf, att det har sin fördel med sig att höra till de så lagom goda. . .
Öfverström har tjenstgjort i Stockholms konsistorium, äfvensom under flere riksdagar som notarie i presteståndet, ty sjelf ansåg han sig aldrig för god för något. Han sökte och fick en komministratur inom en af hufvudstadens fattigaste församlingar, ty »kaka söker maka». Genom sin stora sparsamhet — ynglingens tvång och mannens vana
— och i synnerhet genom sitt trägna arbete under riks-dagarne, förvärfvade han sig dock ett försvarligt kapital, som han för det mesta lånade ut åt fattiga prestmän — han visste nog hvar skon klämde. Månne väl mot borgen? Jo, det skall man se! Dertill var han också för god. Det var visst värdt att göra en sådan till fullmäktig i riksgälds-kontoret, helst när det gäller att afsluta statslån med sådana som tyska bankirer.
Ändtligen blef Öfverström kyrkoherde i samma församling. Men det gick icke af sig sjelf, ehuru han var afhållen af alla.
»Visst är han mer förtjent deraf än hvilken annan som helst,» helte det; »men han är för god.»
Men som han mottog embetet under nådårstid, tillträdde han ej inkomsterna och kom aldrig i åtnjutande deraf, ty snart blef han äfven för god att lefva.
Källa: Project Runeberg ·