Sida 185
Historien om en skeppsbotten
»Densamma i dag som i morgon och öfvermorgon!» svarade lugnt den unga damen.
»Alcina!» utropade neapolitanaren med något vekare röst, i det hans hand sökte hennes.
»Er hand dryper af blod och tårarl» yttrade hon, dragande åt sig sin.
»Ni fattar då ej krigarens pligt, ni förstår ej hvad en militärorder vill säga, ni känner ej, att lagen är skoningslös mot förrädare!»
»Den arme Viacelli var förrädare, efter ert sätt att se,» medgaf Alcina; »men hans unga söner, som ni lät hänga, och hans döttrar, som ni gaf till pris åt edra råa knektar, hvad ondt hade de gjort?»
»Viacellis hus,» svarade officern, »var ett tillhåll för alla dessa banditer, som hela våren svärmat ned från bergen
Källa: Project Runeberg ·