Sida 207
Historien om en skeppsbotten
FJERDE ÄFVENTVRET.
Palermo.
Vår utmärkte landskapsmålare Palm har gifvit oss en utsigt öfver Palermo med Monte Pellegrino i bakgrunden, en del af staden vid dess fot, det vida hafvet till höger samt i förgrunden en mängd laguner med vadande fiskare, som i dem spegla sina kraftfulla gestalter. Allt i denna tafla är genomskinligt: luft, vatten, berg och menniskor. Det är som genomvärmdes man redan inför detta konstens färgspel. Men hvad bör det då icke vara för den, som befinner sig midt i sjelfva naturen, eller i den tjusande strandängd, som ej förgäfves bär det betecknande namnet Conca d’oro — guldmusslan! Sjelfva den fruktade siroccon, Afrikas vilda och heta barn, blir nära nog tam och mild i dessa lunder af oliv och orange, hvari Siciliens hufvudstad är inbäddad.
Den som bebor denna nejd borde vara god och lycklig. Palermos befolkning var också af naturen artig, vänlig och god, men lycklig var den icke. Menniskan, det enda som syntes litet bland så mycket stort, var blott en krypande slaf, graden närmast under tiggarens. Under denna himmel, så klar och hög, fick hon ej höja sin röst, knappast andas i denna ljufva, rena luft. Blek och dyster irrade hon, en förbannelsens bild, midt i sjelfva paradiset — den vanliga följden af en statskonst,-hvilken, för att tala med Montes-quieu, hugger ned trädet för att åtkomma frukten.
Denna stad är dock ingen obetydlig stad. Redan den tiden uppgick folknummern i Palermo till 180,000, men med en tung black vid sin fot, en garnison af 25,000 man, de trupper oberäknade som voro utskickade mot Garibaldi. Trupperna innehade citadellet och öfriga befästa platser inom och utom staden. Dessutom låg en neapolitansk flotta på redden nära intill, färdig att med sina kanoner bestryka Toledogatan, den ena af de två hufvudgator, som, korsande hvarandra, dela staden i fyra delar. Platsen, der de två
Bilder ur vcrJcligJteten. V. 14.
Källa: Project Runeberg ·