Sida 114
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Snåla hata alltid snåla, emedan de veta, att det är af slösaren de lefva.
Ändtligen började salsdörren sakta glida inåt på sina hakar, och en illa klädd mansperson med vildt utseende trädde in i salen.
Karlen studsade vid anblicken af ljuskronan och de deruti tända ljusen, men hann aldrig hemta sig från sin öfverraskning, ty i detsamma smälde ett böss-skott, och en kula från den mörka sängkammaren slungade inbrottstjufven ögonblickligen från ljuset ned i det eviga mörkret.
Det blef tyst i förstugan. Men efter någon stund visade sig ett annat föga vackrare ansigte, hvars ögon likaledes med förvåning stirrade mot ljuskronan. En ny blixt från sängkammaren, och detta ansigte med sin dertill hörande kropp föll framstupa öfver den nyss förut fallne.
Det var spindelns krigskonst. Så utbreder sig hans vid fönsterposten fästa och i solen skimrande nät, medan han sjelf, dold i någon springa, ligger och lurar på flugan. Bländad af glansen, kommer hon snart. Spindeln störtar fram, och flugan dör midt bland solljus och de grannaste färger.
Nu hördes någon rusa utför trappan, hvarefter huset åter försänktes i den djupaste tystnad.
Kommissarien Brodén trädde långsamt ut i salen och, medan han ånyo laddade sitt gevär, betraktade han de begge brottslingarne, hvilka, simmande i sitt blod, icke röjde ringaste tecken till lif.
Ett hånlöje spelade på hans läppar, och hans ögon gnistrade som en tigers, när denne efter slutad strid lagar sig till att skörda frukterna af sin seger.
Slutligen tog han ett steg öfver de döda kropparna, gick utför trappan med bössan framsträckt och färdig att läggas till ögat.
Han tog några steg ut på gården, efter att förut med bekymrad blick ha synat det sönderbrutna portlåset.
Ingenting störde vidare den mörka höstnattens lugn.
Han återvände, gick in i köket, famlade till skörasken och tände ljus.
Med ljuset i hand inträdde han i hushållerskans kammare. Gumman låg i sin säng, sanslös och med en handduk knuten för munnen.
Källa: Project Runeberg ·
