Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1

och stumpen deraf far in i ert öga, tränger in i er hjerna. Jag går, men kan inte be Gud vara hos er, ty det vore att håna hans eviga rättvisa.»

Derpå lemnade gumman öfre våningen.

»Bestulen, plundrad!» pustade procentaren, sjunkande ned på kassakistan; »förbannade vare de klor, som öppnat detta lås och röfvat till sig den egendom jag genom ett helt lifs mödor och försakelser förvärfvat!... Men jag skall vaka här natt och dag, och ve den som sträcker fingret mot denna kista, mitt allt, det enda verkliga som finnes här på jorden!»

För den girige är det närvarande allt; han har ej tid eller blick för det kommande eller det förflutna.

Han öppnar sitt skrin, och när han skådar deri, ser han alla verldens njutningar och fröjder. Han ser vänskap, kärlek, ära och makt, utan att för dess vinnande offra en enda fyrk, utan att för dess njutande nöta den ringaste fiber.

Trogen sitt guld, liksom prägeln sitt mynt, är han sammangjuten och ett med det. Kasta guldet i degeln, som står på sin eld, och han skall störta sig efter midt i den glödande massan.

Ungefär en månad efter samtalet mellan de begge kusinerna i det röda huset fick klockaren Malm för första gången besök af kommissarien Brodén. Ehuru denne redan flera år bott inom samma skeppslag som klockaren, hade de likväl ej haft umgänge med hvarandra.

Kyrkan var lika litet i den enes smak som Röda huset i den andres, och Malm, ehuru långt ifrån att vara förmögen man, behöfde aldrig låna pengar på pant.

Men klockaren hade många gånger mött kommissarien ute på vägarna, hvarvid de helsat på hvarandra och kanske äfven vid sådana tillfällen vexlat några ord, utan att bekantskapen derigenom blifvit förtroligare.

Malm, som icke på två månader sett mannen i Röda huset, syntes nu förvånad, icke just öfver besöket, men öfver den fullkomliga förändring kommissariens yttre menniska inom så kort tid undergått.

Den nyligen så kraftfulle mannen var nu en skinntorr gubbe med grått hår, långt, grått skägg och matta, men dystra ögon.