Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1

Originalsida 189
Originalsida 189
Originalsida 188
Originalsida 189
188–189

Sida 189

Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

»Nå, har du något vidare att berätta?» frågade grefven, profvande sin nyskurna penna medelst en mängd krumelurer på papperet.

»Ifrån att vara ett ystert, bortfjeskadt barn,» fortfor dottern, »har jag blifvit en qvinna som börjar fatta betydelsen af de pligter hon har att uppfylla här i verlden... Jag anade dem redan från första dagen jag såg denne ovanlige man.»

»Pligter? Bara prat, din toka... du blef betagen i hans solbrända ansigte och hans öfriga yttre förträffligheter.»

»Det är möjligt, att jag genast tyckte han såg bra ut och att hela hans yttre påminde om riddartiden; men frågade man mig nu, om han är vacker eller ful, stor eller liten till växten, så vet jag knappast hvad jag skulle svara, ty på länge har jag alls inte tänkt derpå... Men frågar man mig, om han är en man af redbarhet och heder, då vet jag hvad jag skall svara, ty på det, och blott på det tänker jag nu.»

»En varelse som ingenting är,» anmärkte grefven.

»Han har ett nyttigt och hedrande yrke, min far... Ni fordrar ovilkorligen, att jag skall gifta mig med en militär.»

»Det är en ärofull bana, min bästa flicka.»

»Utan tvifvel är det ärofullt att försvara sitt lands sjelfständighet och alltid stå rustad till bildningens och det godas försvar... Men ni har sjelf, min far, varit militär och likväl tagit afsked, emedan ni ansåg det för ett olyckligt yrke, emedan ni mer än en gång sagt, att krigaren under freden ruinerar sitt eget land, liksom han under kriget förhärjar sin fiendes... Det är ett nödvändigt ondt; dessa äro era egna ord.»

»Och ingenting har han heller, den välsignade menniskan!»

»Han har sitt goda hufvud, sina starka armar, sin kraftfulla vilja... Med mig vid sin sida, mig som han älskar och dyrkar, skall han utföra storverk... Jag skall allt bli något för honom, jag också, liksom han blir allt för mig.»

»Allt det der är stort och förträffligt i dina ögon,» sade grefven; »men din ätts anseende, det betyder ingenting, dina förfäders minne ingenting, dina förfäder, som inte behöft söka sig makar uti torparkojan, emedan de haft hundradetals inom palatsen att välja på.»

Källa: Project Runeberg ·