Sida 205
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Från morgon till qväll flög han på sin starka norska häst utåt vägarna, tillbjudande alla sitt arbete och sin tjenst för den kommande våren. Han for till Stockholm och betingade sig arbeten der emot ringa betalning. Det är lätt att få mycket, när man fordrar intet.
Vid sådana tillfällen kunde han hela qvällen i mörkret gå fram och tillbaka utanför det hus, der grefve *** bodde, kunde skåda den rikt upplysta våningen, lyssna till den glada dansmusiken och tänka sig henne dansande med en annan, utan att böja hufvudet som en suckande herde, eller känna svartsjukan, svaga själars plågoris.
»Om hon icke mer tänker på mig,» sade han till sig sjelf, »så har hon åtminstone gjort det.»
En dag besöktes han på Berga af baron Willebrand, dåvarande egaren till det vackra Näsby, hvilken önskade bese hans modellkammare.
Baronen berömde hans ritningar och modeller och bestälde slutligen af honom en ritning till ett hus, som han i Stockholm ämnade bygga. Detta hus uppfördes också följande sommar på Drottninggatan och kallades Willebrandska huset, men var sedan länge bagaren Pihls.
»Jag har hört så mycket godt talas om er person och er skicklighet,» förklarade baronen, »att jag i alla mina byggnadsföretag hädanefter endast vill vända mig till er.»
När baronen gått, stod byggmästaren långa stunden i sin modellkammare med sammanknäppta händer.
Han visste nog, han, hvem det var som talat godt om honom.
Så kom då våren med sol och knoppar, men äfven med en graf — och grafven var ungdomsvännens, gästgifvarens på Ensta.
Petter Alms stoft jordfästes i Danderyds kyrka med största högtidlighet. Malm, klockaren och orgelnisten, hade komponerat sorgmusiken och han hade den hugnaden att höra sångpartierna utföras af sådana sångare som Sällström, Lindström, Fredrik och Lars Kinmansson, alla från kungl. teatern. Begrafningsgästerna, hvilka samlat sig hos ungresen på Berga, intogo äfven middag der, och författaren såg några år derefter dessa fyra utmärkta artisters egenhändigt skrifna namn i byggmästaren Konrad Petterssons album.
Källa: Project Runeberg ·
