Sida 204
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Jag förmådde det icke. En obetvinglig makt fjättrade mig vid min faders tröskel i samma stund jag för alltid ville lemna den. Det föreföll mig i afgörandets ögonblick mindre svårt att offra allt för lyckan än att offra lyckan sjelf. Jag valde det svåraste och, som jag tror, det värdigaste för oss båda. Ni måste derför, min stackars vän, förlåta mig det stora, onödiga besvär jag förorsakat er. Jag har lidit mycket för er skull, och mycket mera kommer jag väl ännu att lida. Dock skall ingen försvaga min kärlek och min tro på er. Jag vill vänta på er, om jag också icke skulle finna er förr än vid evighetens portar.
M. L.»
Numera sansad, fann byggmästaren, hvad han under berusningens dagar och stunder icke hade funnit, nämligen att en flicka sådan som fröken Marie Louise *** icke gerna kunde handla annorlunda. I djupet af sin själ höll han henne nu räkning derför. Dubbelt skön och ren stod hon nu inför hans ögon.
Det var för öfrigt mycket lugnande i dessa få rader. Hon hade lidit och skulle framgent lida för hans skull. Behöfdes väl något mera till hans tröst?
Låt våra älskarinnor berätta oss att de, oaktadt vår frånvaro, ha trefligt och muntert, och vi äro nästan färdiga att slå upp med dem. Men låt dem skrifva till oss bref genomvåta af deras tårar, låt dem säga, huru de förtvina och dö af saknad efter oss, och vi stå i förtjusningens rosenhög ända upp öfver öronen.
Dock måste vi göra älskaren på Berga den rättvisan, att det sjelfviska icke fick länge öfverhand hos honom. Uppfattande i hela dess vidd svårigheten af en förbindelse emellan honom och en familj sådan som hennes, vågade han skrifva till Marie Louise ett bref, deruti han allvarligt frånsade sig allt hopp och besvor henne att glömma en man, som utan förmögenhet och anseende icke kunde bjuda någon ersättning för de försakelser hon måste underkasta sig, när hon, skild från den umgängeskrets inom och för hvilken hon blifvit uppfostrad, gick att dela en landtbyggmästares tarfliga lott.
Emellertid utvecklade han en mångdubblad arbetsförmåga, i det fallet något olik romanens hjeltar, som från början till slut icke göra annat än älska, lida, lipa och älska.
Källa: Project Runeberg ·
