Sida 207
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Välsignande sin väns förutseende blick, gjorde Konrad hvad han kunde för den arma qvinnan och hade äfven fattat det beslut att för alltid skilja henne från hennes vidrige man.
En dag fann han på sitt ritbord en breflapp med följande rader:
»Infinn er nästa fredag middagstiden på Carl XIII:s torg mellan ett och två. Men gör ingen min af att känna mig. Jag får åtminstone se er en gång till i mitt lif, och denna tröst behöfver mitt hjerta.M. L.»
Byggmästaren for till Stockholm.
Nyssberörde torg var redan den tiden, hvad det ännu i dag är, en sandöken med några döende alléer på sidorna och sitt af granit och brons sammanfogade monument i midten.
I fullkomlig motsats till hvad som blifvit gjordt och göres i Europas öfriga hufvudstäder, beröfvades, på Carl XIV Johans befallning, den gamla vackra Kungsträdgården sina blomsterrabatter och sina täta, mot solen skyddande bäckar och fick en dålig ersättning i den trettonde Carls bildstod. Bestrålad af den klaraste sommarsol, förblir dock alltid denna stod blott skuggan af en skugga.
Då för tiden, vida mer än nu, var under den varma årstiden Carl XIII:s torg äfven om hvardagsmiddagen flitigt besökt af det slags folk, som har råd och tillfälle att roa sig alla dagar och derför merendels har så tråkigt.
Den förnäma och rika verlden, om den är något filantrop, beklagar kanske det s. k. söndagsfolket, men utan ringaste skäl. Söndagsfolket roar sig blott en dag i veckan, men har otvifvelaktigt mycket roligare på denna dag än de andra på hela månader.
Det är ett förfärligt arbete detta dagliga sökande efter förströelse och nöje.
Det är med nöjet som med opium. För att få nattro börjar man med några droppar, men måste sedan och oupphörligen dag för dag öka satserna, till dess man slutligen kreverar.
Om ungresens på Berga ögon icke befunnit sig helt och hållet på upptäcktsresa efter den person, för hvilken han kommit dit, skulle han känt sig smickrad af den
Källa: Project Runeberg ·
