Sida 208
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
uppmärksamhet hvarje mötande, så man som qvinna, egnade hans person.
Denne så ovanligt högväxte och välbildade man, som gick ensam och icke syntes känna någon, hvem kunde han väl vara?
Det fanns blott en enda i denna lysande församling som kunnat besvara frågan, och det var just den unga damen, som kom i allén der i sällskap med ett äldre och ett yngre fruntimmer, hvilkas toalett och yttre hållning röjt samhällets grädda, äfven om man icke varseblifvit den svartklädde betjenten som, flugan lik, följde gräddan.
Pettersson hade icke sett fröken Marie Louise sedan afskedet på —näs utanför grinden till parken.
Han fann hennes ansigte något magrare och mindre blomstrande än då; men i den mån hon närmade sig, föreföll det Konrad som färgades småningom hennes kind, och säkert är, att den stod i lågor när de möttes, gående åt motsatta håll.
På detta sätt och med samma verkan möttes de och skildes flere gånger, till dess byggmästaren för ombytes skull slutligen slog sig ned på en bänk, betraktande några små vackra, välklädda barn, som sprungo lekande några alnar från bänken.
Efter någon stund återkom Marie Louise med sitt sällskap till samma ställe, men der stannade hon, pjollrande och skämtande med de små barnen, som ifrigt ryckte i madonnans svarta sidensarsklädning. Det ser alltid så behagligt ut, när unga qvinnor leka med små barn, och de underlåta det icke heller, i synnerhet när någon af vårt känslofulla kön betraktar dem.
Men stundom öfver de små barnens hufvuden sände Marie Louise en blick till det stora barnet på bänken, en blick som himmelen förstår och äfven menniskan när hon älskar.
När han då mötte denna blick och hörde hennes ljufva röst, utan att våga nalkas, utan att ens våga helsa på sitt lifs engel, kanske sin döds, då — då vattnades hans ögon, och han vände dem bort. Det var gifvet att det skulle kosta på.
När han, repande mod, åter ville fördjupa sig i denna för honom så heliga grupp, hade en lysande ring af högförnäma kavaljerer slutit sig kring hans helgon, och sedan såg han henne icke mer.
Källa: Project Runeberg ·
