Sida 226
Kråknästet ...
»Ja.»
»Och han är hemma, förmodar jag?»
»Visst är han hemma.»
»Så mycket bättre... Var då hederlig och öppna, så jag först får komma in sjelf och sedan bära in mina saker... För all del, dröj så litet som möjligt.»
»Men hvem är ni då?»
»Jag har den äran vara kommissariens brorson... Mitt namn är Konrad Rollin... Jag kommer direkt från Upsala, men får närmare förklara mig, när jag träffat min hederlige farbror.»
»Var god och kom igen i morgon!»
»I morgon!» upprepade den resande i något melankolisk tonart; »det är högst nödvändigt att jag i afton får träffa honom.»
»Kommissarien tar ej emot någon så här sent,» förklarade rösten.
»Jag måste bli ett undantag från regeln... Var nu hederlig och öppna!»
»Var inte envis, herre!» fortfor rösten inifrån; »jag kan omöjligt hjelpa det... Hu! Jag står och förkyler mig här i farstun.»
»Än jag då?» frågade den resande; »jag står inte heller framför någon eldbrasa.»
»Ja ja, det måtte vara mycket kallt ute.»
»Att bestämdt säga huru många grader det är, kan jag visserligen ej, men jag bedyrar heligt, att en god husbonde inte skulle släppa ut sin hund i afton och än mindre låta en brorson stå utanför porten och vänta.»
»En god husbonde!» upprepade qvinnorösten, derefter mumlande några otydliga ord.
»Det är ändå synd om den stackars herrn,» hördes inifrån en spädare stämma.
»Ja, är det inte?» yttrade den resande, läggande örat intill porten.
»Söta mamma, låt honom komma in!» fortfor den välvilligare rösten.
»Gud välsigne er för dessa ord!» utgöt sig den stackars studenten, hvars öron nu tyckte sig förnimma ett ifrigt hviskande mellan de innevarande och derefter ett tassande af steg som aflägsnade sig ur förstugan.
Källa: Project Runeberg ·
