Sida 228
Kråknästet ...
»Jag förmodar att er pappa ännu lefver?» frågade Rollin.
Flickan slog ned sina ögon, under det en svag rodnad spred sig öfver de magra kinderna.
»Er mamma bebor då denna kammare?»
»Mamma städar och hushållar för kommissarien,» svarade hon.
»Jaså, gör hon det?» sade Rollin, som var för artig att låta märka den der rodnaden; »då kommer jag säkert att göra mamma mycket besvär.»
»Hur då?» frågade flickan, fästande med uttryck af förvåning sina stora ögon på ynglingen.
»Det blir ju strax en tillökning i hushållet,» genmälde denne.
»Tillökning i hushållet!» upprepade flickan; »herrn tänker väl inte stanna qvar hos kommissarien?»
»Jo visst, min snälla flicka.»
»Och bo här?»
»Ganska riktigt.»
»Det går inte an,» svarade flickan med en viss bestämdhet.
»Hvad behagas, min nådiga!» ropade Rollin något förbluffad, »går det inte an att brorsonen bor hos sin farbror?»
»Åhjo, men inte hos kommissarien,» var flickans svar.
»Men, mitt barn, min farbror och kommissarien äro ju en och samma person.»
»Ja, men det är stor skilnad ändå,» svarade flickan.
En ordvexling utifrån afbröt samtalet. Rollin, som tyckte sig igenkänna sin skjutsbondes stämma, öppnade dörren.
Bonden stod i förstugan med den resandes kappsäck, lifligt motsättande sig en medelålders qvinnas bemödanden att tränga honom tillbaka ut på gatan.
Den resande tog naturligtvis sin skjutsbondes parti.
»Det är som jag säger,» fortfor qvinnan, »kommissarien tar inte emot någon så här sent.»
»Men, min bästa fru,» frågade Rollin, »har ni då inte sagt honom hvem jag är?»
»Jo, men...»
»Men?»
»Men kommissarien sa’, att han inte vet af någon brorson.»
»Men han måtte väl veta, att han har en bror?»
»Han sa’, att han inte har någon bror.»
Källa: Project Runeberg ·
