Sida 236
Kråknästet ...
annan hederlig menniska... Men som jag nu haft lyckan att först träffa min goda farbror, så...»
»Kasta ut honom!» ljöd det från gubbens tunna läppar.
Hvad verkan detta utrop hade på de fleste innevarande, lemna vi oafgjordt; men hvad brorsonen beträffade, brast han ut i ett gällt gapskratt. Den unge mannen fann det icke heller löna mödan att längre förarga sig öfver farbroderns sätt att mottaga slägtingar. När den sonliga vördnaden icke hjelper, måste man gripa till oförskämdheten, tänkte han och nalkades ånyo gubben med faderns bref i hand.
»Min gode farbror vill ej ännu läsa min fars bref... Jag finner det högst naturligt... Det är i enslighetens stunder den ene brodern helst egnar sig åt minnet af den andre... Jag är viss på att senare på qvällen och när alla obehörige, det vill säga, alla utom jag, hunnit aflägsna sig härifrån, skola den broderliga kärlekens tårar flyta... Men för att påskynda detta heliga ögonblick är det nödvändigt, att vi så fort som möjligt förmå alla obehöriga att gå hem hvar och en till sitt.»
Ynglingens blick öfverfor dervid hastigt den ene efter den andre af de innevarande, men dröjde dock längst vid den svarte mannen. Kommissarien stirrade derunder oaflåtligen på sin brorson, utan tvifvel troende sig ha en förryckt varelse framför sig.
»Och för att börja,» fortfor brorsonen, »måste vi genast betala den här beskedliga bondgubben hvad honom med rätta tillkommer, eller två riksdaler riksgäldsmynt för skjutsen och en hacka dessutom i drickspengar för den beredvillighet, hvarmed han, trots alla hinder, burit min kappsäck uppför den trångaste och besvärligaste af alla trappor... Jag anhåller följaktligen om ett litet lån af två riksdaler, tolf skillingar berörde mynt...»
»Två riksdaler, tolf skillingar!» pustade den gamle.
»Eller, i fall farbror inte är försedd med skillingmynt, var hederlig och lemna mig två riksdaler banko, så blir det jemnare och lättare att ihågkomma. Det faller af sig sjelft, att jag tänker betala min skuld, om ej förr, åtminstone när jag blir ordinarie tjensteman i staten!»
»O, min Gud! Min Gud!» våndades farbrodern med svetten i pannan.
»Nog har jag sett och hört mycket i mina dar,» deltog nu ändtligen den svarte i samtalet, efter att länge med
Källa: Project Runeberg ·
