Sida 238
Kråknästet ...
god brorson höfves, att befria er från tvänne obehöriga personer, hoppas jag att ni i er ordning befriar mig från min plågoande, nämligen den der efterhängsne skjutsbonden... Den ena tjensten för den andra, skulle jag tro.»
»Stå nu på dig, min gubbe,» uppmanade han bonden, »så får du hvad du skall ha och mera till... Farbror är rik, men stor hushållare, något snål kanhända, men för öfrigt den hederligaste man under solen... Får du ingenting af farbror, så är jag der inne i kammaren, men du får inte väcka mig, hör du det, och nu rolig natt, min vän!... Sof sött, farbror lilla!... Jag sofver vanligtvis till klockan sex på morgonen och dricker kaffe omkring sju... Två skorpor höra till ordningen, men som jag i afton lägger mig utan qvällsvard, så torde minst fyra bli af nöden... Au revoir, au revoir!»
Efter dessa ord tog han ett af de tvänne ljusen på bordet och gick helt obekymrad in i det inre rummet, dragande med sig sin kappsäck.
I denna kammare, fullt ut lika kall och otreflig som den yttre, funnos en bäddad säng och en midt emot denna stående pinnsoffa, smal och utan dynor.
Brorsonen var för artig att intaga farbroderns säng, hur länge och begärligt hans blick än hvilade på den. Han lade sig på soffan med kappsäcken till hufvudgärd, släckte ljuset och insomnade, lemnande hela verlden åt dess öde, farbrodern och skjutsbonden inberäknade.
Källa: Project Runeberg ·
