Sida 241
Kråknästet ...
likaledes omgjordade sig med hvad han hade till hands. Det var hans fasta beslut att följa efter dem, dels för att få veta hvad de vid en sådan tid på dygnet kunde ha för sig, dels och i tanke att derigenom få utredt det besynnerliga förhållandet mellan farbrodern och den svarte.
Farbrodern och hans vän lemnade nu äfven det yttre rummet. Efter i strumplästen smög vår hjelte, tyst och elastisk som en katt.
Gubben och den svarte, utkomne i farstun, togo vägen uppför en trätrappa, smal och brant som den nedre. Vår hjelte kröp efter på händer och fötter, alltid iakttagande nödigt afstånd och följande skenet af lyktan, ehuru naturligtvis rädd att sjelf belysas deraf. På detta sätt uppnådde de tre nattvandrarne den andra våningen, denna våning utan fönster och som gifvit byggnaden dess benämning. Divaner af snö utbredde sig efter väggarna, men föga inbjudande, såsom man lätt kan föreställa sig. Också tycktes denna våning icke vara målet för vandringen.
Vår hjelte hörde en nyckel sättas i lås, hvarefter en vindsdörr öppnades och tillslöts varligt innanför efter farbrodern och hans följeslagare. Spejaren närmade sig samma dörr, och då han fann den olåst, passade han på vid ett tillfälle, då nordanvinden som hårdast blåste i sitt silfverhorn, och uppsköt den.
Återigen en trappa, mer liknande en vanlig stege, mötte vår hjeltes händer och fötter. Klättraren aktade sig dock visligen att öfverträda det öfversta steget eller pinnen. Han höjde endast hufvudet deröfver så mycket som behöfdes för att med ögonen kunna följa hvad som förehades på sjelfva vinden.
»Dyraste broder,» yttrade gubben, »hjelp mig att flytta fram den lilla stegen som står derborta... Det här uppträdet på aftonen har alldeles medtagit mina krafter... Aldrig tillförene har det varit mig så svårt att gå uppför trapporna hit... förlåt mig, dyraste broder!»
»Af hela mitt hjerta står jag till er tjenst, min ädle vän,» försäkrade den svarte; »här är nu stegen... hvar skall jag ställa den?»
Gubben dröjde med svaret, liksom vore han ännu tvehågsen, huruvida han borde yppa sin hemlighet för en tredje, ty, såsom gubben nyss sjelf nämnde, var det hitintills endast Gud fader och han sjelf som kände den.
Källa: Project Runeberg ·
