Sida 40
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Det var visserligen afton och mycket mörkt ute, men han kunde likväl genom rutan se och igenkänna ansigtena på de personer som stodo utanför och blickade in i den rikt upplysta salen. Det var folket som väntade på ceremoniens slut för att sedan få se bruden.
Bland dessa ansigten, hvilka alla tryckte sig så nära rutan som möjligt, var det ett, som klockaren minst af alla denna dag och på detta ställe väntat sig få se. Det var Karins ansigte.
Klockaren erfor genast en obehaglig känsla; men som han tyckte att ett något trotsigt småleende för tillfället lägrat sig öfver flickans anletsdrag, egnade han ingen vidare uppmärksamhet deråt, utan återvände till de öfriga personerna i salen.
Sedan ceremonien med lyckönskningarna väl försiggått, öppnades salsdörren för det ute väntande folket. Folket insläpptes, och bruden, omgifven af sina fyra brudtärnor, hvardera med ett brinnande talgljus i hand, hvilket då var bruket, visade sig stolt och lycklig för den begapande mängden.
Klockaren mönstrade noga de beskådande; han fruktade att Karin kunde vara bland dem, och att hennes uppträdande derstädes icke kunde vara behagligt för någon, var klart som dagen. Men hon fanns icke derinne.
Händelsevis kom han ånyo att närma sig samma fönster, vid hvilket han nyss förut stått. Då såg han blott ett enda ansigte utanför rutan, och detta var återigen Karins. Men det trotsiga småleendet hade försvunnit och lemnat rum för ett uttryck så hemskt, att klockaren ovilkorligen vände sig bort, gripen af en känsla som genomisade honom.
Då han icke ville störa den allmänna glädjen genom att meddela någon den syn han sett och den tryckande känsla han deraf erfarit, teg han och sökte slå bort sina dystra tankar.
Dansen skulle börja och Malm fattade sin fiol; ty Sebastian Bachs efterföljare spelade äfven musik till dans vid dylika tillfällen som det närvarande.
Han drog med stråken ett tag öfver strängarna för att pröfva om någon af dem sjunkit.
Då och i detsamma fyldes hans öron af ett skrik så gällt, och vildt, att han ögonblickligen sänkte stråken och rusade till fönstret.
Källa: Project Runeberg ·
