Sida 44
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Godt och fett... men jag tror knappast jag har hjerta att förtära något deraf. Jag har haft Rosenkulla i tio år... När hon hörde mina steg på gården, råmade hon efter mig, och om morgnarne ville hon inte ta ett skapande grand, förr än hon fått den första tappen ur min hand... Stackars Rosenkulla!»
Det är eget nog, att landtfolket, som gifver sina barn så vanliga namn, deremot skänker sina kor de vackraste, såsom Rosenkulla, Rölinda, Blomsterföla, Gullperla, Majros, med flera.
»Malm, tror du att djuren ha förstånd?» frågade hustrun efter en stunds tystnad.
»En fråga ganska kinkig att besvara,» genmälde mannen; »men alla som veta, hvarför de glädjas eller lida, borde ha förstånd, tycker jag. När en hund biter någon, får han stryk, men hvarför biter han ej en annan gång? Jo, för han vet, att om han det gör, får han ånyo stryk. En lat häst springer, när han får smaka piskan; hvarför springer han? Hvarför stannar han ej så gerna? Jo, han vet, att om han stannar, blir han hudflängd tills han stupar... Kan man inte deraf sluta något till deras förstånd?»
»Men då måste också de stackars djuren förstå, att menniskan är en ryslig tyrann,» menade fru Malm.
»Inte tror jag de ha någon särdeles hög tanke om vår förträfflighet,» svarade klockaren. »När oxen och hästen af trötthet digna framför våra lass och vi ändå drifva på dem med hugg och slag, hvad skola de väl tänka om oss? Hvad annat än att vi äro galna eller ena riktiga djeflar?»
»Hu, så du talar!»
»De gråta ej,» fortfor klockaren, »de kunna inte med ord och böner röra våra hjertan; men deras lidanden och qval borde man kunna läsa i deras hängande hufvuden, i deras utstående benknotor.»
»Så är det, min gubbe,» sade hustrun, läggande rörd sin arm om mannens hals.
»Men ett är det, som jag är säker på att djuren inte förstå,» förklarade mannen, »och det är sina egna krafter... Om oxen blott sin styrka kände, Min vän, han vore icke slaf, sjunger en svensk skald, och jag instämmer af hela mitt hjerta... Men det var ett välsignadt regnande... tyst! Var det inte ett åkdon som höll vid grinden?»
Källa: Project Runeberg ·
