Sida 50
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Skål, bror Åkerström, och tack, min hjertans bror!» ropade Malm, som kände sig särdeles upprymd af den ypperliga jamaikan.
Derefter drucko de, reste sig upp och kysstes, hvilket allmänt brukades vid brorskålar den tiden.
Numera kyssas karlar lika litet vid detta som vid andra tillfällen, och så godt är det. Mången brorskål är ej värd en kyss och mången kyss icke värd en brorskål.
»Klockarn och fanjunkarn stå ungefär i samma predikament,» deklamerade bror Åkerström; »hvad vore presten utan klockarn och kompanichefen utan fanjunkarn? Jo, ett par fötter utan skor... Och ändå ser man oss öfver axeln, ändå bli vi hvarken riddare eller kommendörer... Bror, har du nå’nsin sett en fanjunkare som blifvit riddare af svärdsorden?»
»Åhå, bror Åkerström,» ropade Malm, »vår nådige konung var inte annat än simpel karl när han började, och nu är han likväl kommendör af alla ordnar och gör så många riddare han vill.»
»Du har rätt, du ska hänga,» ropade Åkerström. »Det blef han för det han anförde slagskämpar. Lefve konungen!»
Malm instämde med sin vanliga underdånighet, klingade och drack.
»Men,» fortfor Åkerström, »kan du säga mig någon klockare som blifvit biskop?»
»Det kan jag just inte,» svarade Malm; »men jag har läst om påfven Sixtus den femte, som varit svinaherde innan han blef påfve.»
»Det blef han för det han vallade svin,» ropade Åkerström; »men, för tusan, klockan är mycket och jag måste lägga till vägs,» tillade han, i det han tömde de sista dropparna och reste sig från stolen.
Malm reste sig också, men icke med den säkerhet som bror Åkerström.
»Jag tycker du bor bra ödsligt, bror Malm... får du aldrig påhelsning af tjufvar?» frågade Åkerström, i det han drog på sig utanstöflarna.
»I klockargården sku-ulle de inte få mycket,» svarade klockaren, sväfvande på målet, »och för resten har jag min goda bö-össa der på väggen.»
»Är hon laddad?»
Källa: Project Runeberg ·
